God Jul önskar Sheila o Cassie
Hej mitt vinterland ...
... nu är jag här. Nu nyper frosten i min kind, ty kall är kvällen.
Hej mitt vinterland, se månen där. Den lyser kyligt kring på mörka himlapällen
Bjällrans klang nu friden stör, när vi genom skogen kör
Bofink uti granens topp, förlåt att vi väckte dig opp
Hej mitt vinterland. Nu är jag här,
... och vinter håll i dig,
Nu blinkar stugans ljus mot mig,
... i vårt vita vinterland :)
Har du sjungit dig igenom inlägget i dag? :) :) :)
Nu vet vi ...
Tack snälla ni för att ni hittade vår hund, ni är guld värda ♥
En frostnupen dag ...
... I dag tog Cassie o jag en promenad i denna vita värld, Shelia rymde hemifrån tidigare på dagen, så hon fick vara hemma och tänka över vad hon gjort. Bushund! :)
Här kommer iallafall några bilder från Cassies och min promenad.
Gjorde bilderna lite större i dag vet inte om det funkar, bilderna går ju in lite i texten, men det kanske inte gör något, jag provar :) Det är roligt med stora bilder ;)
Sheila, vår charmiga lilla bushund :)
Mer minnen från valpsommaren 2009
Rise and shine :) Den här synen möttes vi av på morgonen. Alla ville ut på en gång. Räknar man riktigt noga så kan man se att alla 9 valpar är med på den här bilden. Sheila sitter som en liten plutt längst bak.
Samling på berget ... Kände mig som en dagisfröken när alla var ute samtidigt, vet inte hur många gånger jag räknade in dem så att ingen skulle försvinna.
... och här är det matdags...4 gånger om dagen skulle de ha mat.
.... och så var det dags för en liten lekstund
Efter mat och lek var det dags för vila. Här är en trött och mätt liten Sheilla som är på väg att ta sig en liten tupplur i lekhagen. Här heter hon förresten fortfarande Pennie eller Pennie-Lane som jag kallade henne. Alla valpar var döpta efter temat pengar, det var Dollar, Cash, Nickel, Dime, Rupie, Shilling, Pennie, Quater och Crona (Krona).
Dags att lära sig hur man går i trappor. I början kunde de gå rakt ut i luften utan att förstå att man måste titta nedåt för att se om det finns något att stå på där man tänker gå.
Ibland blev mamma Cassie arg och visade tänderna när valparna ville ha di. Hon tyckte att det fick räcka, men det ville inte valparna, så de försökte så gott det gick.
Söta, fina lilla Sheila!
Det kliar i tänderna när man är en liten valp.
Oj då, här börjas det tidigt ....
Sheila får provåka bil med husse för första gången i sitt lilla hundliv, det var lite läskigt.
Valparna älskade att busa bland ormbunkarna. Ibland försvann de in under dem och då kunde man inte se dem längre. De var så små och ormbunkarna var som stora träd. De svajade fram och tillbaka och på det viset kunde man ana att det var en liten valp därunder. Saknades någon valp fick man hålla koll på var det rörde sig vare sig det var bland ormbunkar eller andra buskar.
Titt ut!
Det här är nog söta lilla Shilling, numera kallad Chilli. Sheila och hon var de minsta valparna i kullen. Vi fick hjälpa dem att få di när de var nyfödda.
De stora valparna trängde oftast undan dem, när de kämpade om spenarna. Vi tog då undan alla de andra valparna, så att Sheila och Chilli fick hela mjölkbordet för sig själva.
Då kunde de välja och vraka bland spenarna och testa vilken som var godast. Oftast hamnade de snabbt i paltkoma och somnade, då fick vi peta lite på dem så de skulle fortsätta att äta lite till :)
Vi fick lära oss att man skulle väga valparna varje morgon och kväll för att se att de gick upp i vikt ordentligt.
Ca 50 g/dygn skulle de helst öka i vikt.
Här är stiliga Cash, som numera heter Rocky.
Får vi hjälpa till mamma?
Mamma Cassie hade fullt shå med att hålla alla sina valpar rena. Och när mamma ville tvätta sin lilla valp var det bara att lägga sig ner, mamma gav sig inte. Men de tyckte nog att det var ganska skönt att bli lite omhändertagna då och då.
Än i dag tvättar hon Sheila, mest är det ögon och öron som gås igenom, och numera tvättar också Sheila sin mamma. Så det är bara klorna som husse o matte behöver klippa. Och så blir det förstås en liten dusch då och då.
Här är en liten gullunge som jag tror är Quater, eller vargen som jag kallade honom, för att han hade så häftiga ögon. Han vart senare döpt till Izor.
Och här har vi några valpar som är på rymmen, ut på vägen får man inte gå, fy fy.
Här har vi just kommit hem efter att vi varit hos veterinären med hela gänget.
Lite koppelträning :)
Och här är hagen som valparna var i på dagarna. Vi satte in ett bord som Cassie kunde hoppa upp på när hon ville vara i fred från valparna. Hon kunde då också på ett lätt sätt ta sig både in och ut ur hagen.
Några valpar är väldigt sugna på mjölk som ni kan se, så Cassie brukade ge dem en slurk, sen hoppade hon upp på bordet när hon tyckte att de fått nog.
Grannen som har haft flera kullar med Rottisvalpar sa till mig innan valparna hade kommit;
Från början kommer du tycka att de är jättesöta,
men vid 4 veckor kommer de att vara små monster,
och vid 6 veckor kommer de att bli små hulliganer,
och vid 8 veckor kommer du vara glad att bli av med dem.
Så kan det väl inte vara tänkte jag ..... men faktiskt så stämde det ganska bra ;)
De var fortfarande det gulligaste man kunde tänka sig, men man insåg ganska snabbt att man aldrig skulle klara att ta hand om dem alla längre än 8 - 10 veckor.
De första 3-4 veckorna fixade Cassie det mesta, men sen var det vällingkok, matning, kloklippning, vägning, rastning, avmaskning, social träning, koppelträning, veterinärbesök, inhandling av mat, mm mm
Men det som tog mest tid var nog rengörningen av burarna. Pust, bajs o kiss var det överallt.
Jag kunde till slut känna att vi inte räckte till, att ge allt som varje liten valp var värd att få, för att bli en bra hund som vuxen. Så på det viset blev det till slut lättare att sälja dem även om jag grät en skvätt varje gång en valp for iväg till ett nytt hem. Cassie brydde sig inte ett dugg, hon tyckte bara att det var skönt att de äntligen flyttade hemifrån.
Men en valp behöll vi och det är jag glad för, och alla andra valpar kom till fina och bra hem, vilket känns jättebra.
♥ ♥ ♥ Det här med valparna är faktiskt en av de bästa saker som jag har gjort i mitt liv :) ♥ ♥ ♥
Tänker tillbaka ...
Gissar att det här är Tindra som har ätit sig proppmätt och hamnat i paltkoma :)
Nos mot nos, det var svårt att slita sig från de här gullungarna...
Det tog hårt på Cassie att föda upp 9 små Rottis-Bernersennen valpar. Hade glömt hur mager hon blev, ser nästan otäckt ut. Nu är hon iallafall sedan länge helt återställd och lika vacker som hon brukar vara. Det syns inte alls att hon har födit upp så många valpar.
Ja Cassie försvann nästan, men valparna blev små kramgoa björnar fulla av bus
När jag blir stor, då ska jag ha en lika stor pinne som mamma ...
Nu är valparna ganska stora och Cassie ville inte ge dem så mycket di längre. Så här är det bråttom, Cassi står kanske bara kvar i ca 1 minut, och det har valparna lärt sig. Så det blir lite panik när alla ska försöka hitta en spene så snabbt som möjligt. Ingen vill ju missa den goda mjölken.
Man kunde se en stenhård konsentration i deras ögon när de hittade rätt och mjölken strömmade in i deras små munnar. De svalde och svalde för att få i sig så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt.
Här är valparna på berget på vår baksida, tror att det är Rocky till vänster och Tindra till höger, valpen längst bak vet jag inte vem det är. Tycker de ser lite nyvakna ut, vad tycker ni?
På eftermiddagarna och kvällarna fick de ofta vara i den här lekhagen. Det gick inte att ha alla lösa inomhus samtidigt om man inte kollade dem ordentligt. Det gick nämligen rätt snabbt att hitta någon stol eller något hörn att gnaga på. Vi har lite minnen här och där efter små valptänder :)
Mot kvällen somnade de ofta här, och sen bar jag in dem i den blivande bastun, som vi använde som hundrum. Om vi hade tur så sov de där, hela natten, och sen var det full fart igen nästa morgon.
Nu ska jag gå o titta på "Morden i Midsomer", fortsätter med valpminnen en annan dag.
29 september
I dag, denna fina höstdag har Christer tagit upp båten och Cassie, Sheila och jag har tagit en tur uppe vid Vibyspåret.
Har länge tänkt prova en väg som jag har anat går ner till Mälaren, så nu gjorde vi det. Och jag hade rätt, vi kom ner till Talltorp, och så här fint var det där :)
Helt underbart ....
... mmmmm, jag kommer säkert att gå flera gånger :)
Men nu ska jag sätta igång med middagen, det blir Currykryddad fisksoppa i dag .... hm... det låter inte så gott tycker jag, men den är supergod:) ska nog ha mina ciabattabröd till också, mums.
Må så gott!
Underbara höstskog
Trattisarna kommer i mängder ....
... de här tvättsvamparna ;) (fingersvamparna) ser man också en hel del av i vår skog, men de vill jag inte ha.
Den här söta Flugsvampen får mig att tänka på Bamse och lille Skutt. Tycker den liknar de tecknade svampar som Rune Andréasson brukar teckna i serietidningen "Bamse"
Mera trattisar, de kommer att översvämma skogen i år....tror jag :)
Här är Lummern som jag hittade i helgen. Har länge velat se hur den ser ut på sin naturliga växtplats i skogen.
På julen brukar man ju se dem som dekorationer här och där, men nu har jag sett den på riktigt, jättekul :)
Jag har letat lite på nätet, och som jag förstår det är Lummern fridlyst i Sverige, och den här Lummern tror jag heter Revlummer. Den är jättevacker tycker jag.
Cassie njuter också av skogen precis som jag.
Det här är också något jag tycker är kul att hitta; Kantareller i vitmossa. Det är så sällan jag hittar dem där, oftast är de ju i den gröna mossan. Men här, en bit ifrån Lummern växte de i klasar :) Kul!!!
Mer vacker Revlummer....
... och mera Kantareller i vitmossa.
Sheila vakar över mattes fina, jyllengula kantareller.
Den här mossan är väl bara såååå vacker ....
Den här gröna, sköna mossan kallar jag Kuddmossa, vet inte om det är det, men den ser skön och mjuk ut att ligga på :)
Söta svampar av någon sort.
Ett vackert svampbeklätt träd
Några Flugsvampar till, vackra men farliga. Men faktiskt var det en tjej på jobbet som berättade att hon åt sådana när hon var liten. Hennes mamma tillagade dem på något vis så de vart ätbara.
Men hon sa också att hon inte rekomenderade någon att äta dem, hon äter dem inte heller i dag.
Den här bilden gillar jag, det blev så härliga färger och former, de fungerarde så bra ihop på något sätt :)
Det här var ett roligt träd. När man letar svamp får man se upp ibland ;)
Ja, nu har ni sett lite av vad jag såg ute i skogen i helgen.
Ha en bra fortsatt vecka allihop!
PS. Grattis på födelsedagen Patric. Ds
I lugn och ro i svampskogen, och däromkring ...
Vilken underbart, härlig tuva att ställa svampkorgen på ...
... Kantareller på rad ...
... och en liten lingonkvist visar stolt upp sina röda bär, det finns inte så mycket av den sorten i vår skog.
Men svamp har vi hittat en hel del, här är vi ute på en förmiddagspromenad.
Härom dagen hittade jag det undre hornet i skogen, när jag var ute på en liten runda med hundarna.
De övre hornet hittade Cassie en mörk höstkväll för ca 2 år sen. Hon tog upp något med munnen i mörkret och jag fyade henne, så hon släppte. Jag lyste med ficklampan på det hon tagit, och fick då se det här magnifika Rådjurshornet.
Och då vart matte så klart jätteglad och Cassie fick bära hornet ända hem, hon var så stolt :) Väl hemma bytte vi sen horn mot godis. Tack Cassie:)
Från liten till stor eller tvärt om är det visst ....
Nästa bild inspirerade mig till nedanstående ..... vers eller vad jag ska kalla det :)
Vilken underbart vacker mossbevuxen sten.
Den vilar tungt mot moder jord, omsluten av fjolårets gamla löv. Detta medan höstens ljumma solstrålar ihärdigt kämpar sig ner mellan trädens, ännu lövtäckta grenar, för att ge den lite ljus och värme.
Värme som också behövs för de små krypen, de som ska vila under mossans täcke, hela den långa och kalla vintern.
Så lys och värm oss alla lilla sol. Lys medan värmen i dig ännu finns kvar, och innan den frostiga vintern oss tar.
Här inne mellan stenarna brukar en Grävling ha sitt ide. Jag har gått här ibland och lyssnat på hur den snarkar.
Första gången blev jag jätterädd, vem kunde det vara som låg inne bland stenarna och snarkade? Men när jag väl vågade mig fram för att se vem som snarkade så ljudligt, så såg jag att det var en stor Grävling :)
Inte trodde jag att de snarkade så ljudligt!!! Hi Hi
Svamp, svamp, svamp, mera svamp och svamp det kommer det att bli .....
Jag vill ha svamp, svamp, svamp mera svamp, se upp nu attackerar vi ....
Nej, ärligt talat så kan det bli lite för mycket svamp ibland, men det går liksom inte att låta bli att plocka när man ser dem.
Och plocka är ju faktiskt jätteroligt, det är det där med rensningen som är jobbigt, så nu har jag bestämt att jag ta mig tid och göra det i skogen, så är det klart när jag kommer hem :)
Annars kan man hitta små grodor också. Det brukar krylla av dem i slutet på sommaren. De är ju så söta ....
En gammal grind kan jag tro ....
När jag är ute i naturen med hundarna händer det då och då att jag tappar ett koppel och så får jag gå tillbaka och leta, än så länge har jag alltid hittat kopplet fast man tror att det är omöjligt ibland. Sist när jag tappade kopplet och var framme vid sista stället där jag trodde att jag kunde ha tappat det, så for jag med blicken över marken och var på väg att vända men så tittade jag upp och möttes då av den här synen.
Grenen hade lyft av mig kopplet som jag hade hängande över mina axlar, utan att jag märkte ett dugg. Jag gick ju som vanligt med blicken ner i marken och tittade efter kantareller. Glad i hågen över att jag ännu en gång lyckades hitta mitt tappade koppel, tog jag det stadigt i handen och gick hem.
Ha en trevlig söndagskväll ;)
Minnen från förra sommaren
Nu när det regnar ute satte jag mig och tittade lite på bilder från förra sommaren och hittade de här.
Sheila var verkligen en liten pluttinutta :) och mycket kantareller fanns det.
I år har jag inte hittat så mycket som förra året men de börjar komma igång, ska sätta mig nu och rensa de jag hittade i förrgår. Fjällskivlingarna är uppätna, de smakade jättegott :)
Nu har jag rensat kantarellerna, vill bara visa vem som höll mig sällskap........
......... jo min kompis "Gadden" så klart :)
Det var såååå nära att jag tog i honom, han satt gömd under kantarellen som jag siktat in mig på.
Och nu tittar lilla solen fram igen ..... tror jag ska göra en äppelpaj med vaniljsås..... kan det va nåt tro....!
Vilken hetta!!!
Kom hem från Linda för en stund sen, hon hade bakat i går, så jag vart bjuden på hembakade vaniljbullar, de var jättegoda.
Patric, Niclas, Christer och några killar till är ute med båten och tittar på en racerbåttävling. De fick också med sig bullar att smaska på. Skönt att vara på sjön en sån här dag, men jag valde att stanna hemma och pyssla lite.
Så nu har jag planterat lite bullar....... tänkte jag skriva, men jag menar blommor... jag har kanske fått solsting? :)
Men tänk om man kunde så ett frö och sen skörda vaniljbullar.... det vore väl nåt :)
Sen vart det iallafall för varmt så nu sitter jag här och bloggar istället, och hundarna ligger på vårt kalla klinkergolv och svalkar sig. De vill inte så gärna vara ute i vämen, om vi inte ska gå och bada förstås.
Häromdagen när vi skulle gå och bada stötte vi på den här snoken. Den låg precis utanför garaget där vi skulle gå, så vi blev lite paffa. Men sen när jag skulle ta kort på den ringlade den snabbt iväg in i buskarna. Den var jättefin, synd att jag inte hann ta några närbilder.
Sen gick vi igenom björkallén....
... ner till Lastberget.
Där badade hundarna ett tag....
... och sen började vi gå hemåt...
.... och då såg jag hur det lyste som guld mellan blad och gräs längs stigen, kantareller tänkte jag :) och så var det,
det var bara att ta fram hund-bajs-påsen (obegagnad) :) och plocka de gula små läckerbitarna.
På kvällen åt vi sen smörstekta smögåsar med gräddstuvade kantareller, mmmmmm vad gott det var, mums.
Oj nu har jag bloggat klart, det vart 3 inlägg på en gång, den du just läst, och om du scrollar nedåt så kommer "Båten är sjösatt" och "Sommarlunch med jobbet"
Sommarkramar från mig ♥
Hundens bön och En kall nos
Hundens bön
Jag lever i ungefär 15 år.
Varje gång du lämnar mej betyder det sorg för mej.
Ge mej tid att förstå vad du begär av mej.
Gör mej lycklig, du är hela mitt liv.
Var inte arg på mej länge åt gången
och lås inte in mej som straff.
Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen, jag har bara dej.
Tala med mej fast jag inte förstår orden, jag blir glad utav att höra din röst.
Kom i håg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mej.
Innan du slår mej, kom i håg att mina tänder kan krossa
din hand, men jag använder inte min styrka på dej.
När du blir irriterad på mej för att du har mycket att göra så tänk
på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.
Ta hand om mej när jag blir gammal, kom i håg du blir också gammal.
Var hos mej när jag har det svårt,
allt blir bättre bara jag har dej.
Jag älskar dej.
Din hund.
En kall nos
En kall nos.
Ett par fuktiga, runda ögon.
En varm blick.
En tass som lyfts och ett huvud som läggs på sned.
Öron som försöker uppfatta och förstå...
Din hund.
Han bad inte att få komma till Dig.
Han bara kom för att Du ville ha honom.
Han kom till Dig för att ge Dig vänskap då andra sviker,
sympati då andra är emot Dig,
trofasthet då andra baktalar Dig.
Han kom för att ge Dig kärlek
då du känner Dig utelämnad,
sällskap då Du är ensam.
Han gör Dig på gott humör då Du är ledsen
tar emot Dig med glädjetjut
då du äntligen kommer hem.
Han är någon som behöver Dig,
någon att smeka, leka med
och ha roligt tillsammans med.
Han är beroende av Din omtanke
och Din kärlek.
Han protesterar inte
då du missförstår honom.
Han är utlämnad till Dig
på gott och ont.
Han ger Dig sköna,
avkopplande promenader.
Han ger Dig sällskap.
Han ger Dig kärlek och glädje.
Han vaktar och skyddar Dig.
Han varnar om främmande kommer.
Han överger Dig inte så länge han lever.
Han ger Dig trygghet.
Vad ger Du?
Är osäker, men tror att de fina dikterna är skrivna av Anders Hallgren
Hade inte tänkt blogga i dag...
Annars har jag, förutom att jobba, varit och hälsat på 2 små föl i dag. Den ena var 2 veckor och den andra 8 veckor, jättesöta men jag hade varken mobil eller kamera med mig så dem får ni inte se.
Vad har jag gjort mer.... jo j ag har susat runt i vår cab i det sköna sommarvädret. Det är helt underbart att fara fram under en klarblå himmel utan biltak, man känner doften av sommar, vinden i håret och så är man liksom ett med naturen.
Sen har jag har köpt blommor på rea också, så nu är det lite sommar fint i krukorna här utanför.
På kvällen var Sheila, Cassie och jag o badade, nej, det var hundarna som badade, jag kastade bara pinnar ut i vattnet så de fick apportera lite.
Vattnet låg förresten helt blankt i kväll också, vackert, vackert. Fotade lite med mobilen...
Nu har vi just kommit hem från Elin o Niclas. Vi var där och beundrade deras fina nya fondvägg och deras nya köksbord o stolar. Det vart som ett nytt kök, modernt o fint :)
Ja nu har jag berättat en sak och en hel massa andra saker också. Det är svårt att hejda sig när man väl börjat.
I morgon är jag ledig :)
Stackars, stackars, stackars lilla mus
I dag har jag gjort min första müsli och den vart riktigt god :-) Till och med Christer tyckte om den. Blev inspirerad när vi var i Stavsnäs, Ewa hade gjort en jättegod müsli som vi fick till frukost.
Medan müslin kallnade tog vi en promenad med Sheila, Cassie sov hos Niclas o Elin i natt, så hon var kvar hos dem.
På hemvägen fick vi se att det satt det en liten mus på vägen. Den rörde sig inte ur fläcken fast vi närmade oss mer och mer. Den bara satt där, tror inte att den var sjuk, men det kan man ju inte veta. Vi ville iallafall hjälpa musen att komma av den farliga vägen och in i skogen igen.
Vi nådde ända fram till musen utan att den försökte smita. Och glad var jag för det, eftersom jag då fick tillfälle att fota den lilla musen helt nära :)
Sheila tittade på, men började bli mer och mer intresserad och nosade lite i luften i rikting mot musen, så som hon brukar göra med insekter, när hon hälsar på fåren osv. Sen kom hon närmre och närmre.....
....och till slut var de nos mot nos, en liten puss tänkte vi, va gulligt!
Allt var så lugnt och fint och vi tänkte att nu drar hon väl sig tillbaka igen men tji fick vi, hon är ju trots allt ett rovdjur.
På en hundradels sekund hade hon helt plötsligt musen i munnen. Ví skrek, NEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!
Och Sheila var jätteduktig och spottade snabbt ut den lilla igen, men det var redan för sent, den lilla stackaren var död, snyft, ceased to be, gone to meet its maker, pushing up the daisys ........... this little mouse is no more. Snyft, och vi som bara hade tänkt att hjälpa den av vägen, för att den inte skulle bli överkörd av bilarna.
Ja vad kan jag säga, jag som knappt dödar myggor, jättesorgligt var det, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig :(
För en stund sen åt vi lax med grön sparris och räkor, jättegott, och just nu slappar jag i soffan medan jag bloggar. Cassie är hemma igen och hon slappar också, här hos mig i soffan. Christer slappar i andra soffan och Sheila ligger på golvet och slappar hon med. Summa sumarum, hela familjen söndags-slappar tillsammans :)
Mors dag :-)
Jag ville inte åka hemifrån i dag så det har jag inte gjort. Niclas var snäll och körde upp planteringsjord ifall jag skulle få lust att plantera lite blommor, men den lusten fick jag inte. Nu har jag iallafall jord redo när planteringslusten kommer över mig :)
Annars har jag blivit grattad av mina söner och själv har jag grattat min mor och svärmor. Lika bra att gratta alla mammor när jag ändå håller på. GRATTIS ALLA MAMMOR :-)
Såg melodifestivalen i går och den var ganska ok faktiskt. Min favoritlåt är Ukrainas låt; Sweet People, har just njutit av den här framför datorn.
Nu ska Niclas, Christer o jag ta en sväng med hundarna...
.... nu är vi hemma igen, här kommer några bilder från promenaden.
God natt !
The deal
Jag kan erkänna att jag säkert sett drygt 10 Citronfjärilar vid det här laget, men bada vill jag inte än så Sheila hoppade i istället för mig, mot att jag tar ett dopp i sommar istället. Det tyckte jag var en bra deal och Sheila tyckte att det var jätteskönt att bada redan nu. Cassie däremot gick bara i till magen, lite varmare får det nog bli, tyckte hon.
Träffade Amelia och hennes kompis i går, de hade varit i Kalmarsand och solat o badat. Men det var kallt, sa de, så det var bara att doppa sig och sen rakt upp på stranden igen, brrrrrr........för min del får prämiärdoppet för 2010 vänta ett bra tag till :)
Ko ko, ko ko....
så vi gick vidare.
Väl inne i skogen fick vi höra Göken för första gången i vår, det är alltid kul att höra den tycker jag, fast den är ju inte någon speciellt snäll fågel precis....
I dag har vi iallafall haft den varmaste dagen på hela våren, kändes precis som sommar, underbart :)
När vi kom hem från promenaden kom Ingvar och Taw upp och fikade en stund, jättekul att träffa Taw igen :) och på kvällen tog Christer och jag en tur i caben och hälsade på hos Patric och Linda. De hade grillat, och nu rensade Linda maskrosor för fullt, och det är väl ett sommartecken om något, att rensa maskrosor alltså, får väl börja snart jag med.
Här är några bilder från vår promenad.
Stavgång
I går var Sheila med mig ut på stavgång för första gången. Hon tyckte det var lite konstigt att hon skulle gå före mig, och att kopplet satt fast på min mage och så några stora pinnar i händerna som man inte fick ta, men det gick ganska bra ändå. Antingen var hon före eller bredvid mig.
Bilden är tagen när vi var på väg ut. Ser ni hur uppmärksam och intresserad hon ser ut när hon sitter och lyssnar på matte som berättar hur hon ska göra.
Måste visa vad vi såg på i dikeskanten när vi promenerade.... jo ni ser rätt, det är faktiskt stora isklumpar som inte har smällt än, konstigt ;) Fast det var ju en ordentlig vinter vi hade i år. Vi såg faktiskt snö också förra helgen, snö som har blivit bortforslad av snöröjningen. Den låg i stora drivor fortfarande med en massa grus på sig, riktig smutssnö var det.
Vad såg vi mer....
... jo hästar bland annat, de är i hagen nedanför oss nu, och är så fina att se på. Det tycker Sheila också :)
Grattis Cassie 5 år, i efterskott
Den 7 maj 2005 föddes Cassie och i år fyllde hon 5 år. Vi fick henne några månader efter att vi flyttade hit, vi höll på och byggde så det passade egentligen inte att ha en valp i röran. Men vi kunde inte hålla oss hon var ju så söt. Så vi tog henne på prov och på den vägen är det. Vi ångrar oss inte.
Nu kom jag på att vi faktiskt firar 5 år i huset också, kul.