susannmaria

Rise and shine :) Den här synen möttes vi av på morgonen. Alla ville ut på en gång. Räknar man riktigt noga så kan man se att alla 9 valpar är med på den här bilden. Sheila sitter som en liten plutt längst bak.



Samling på berget ... Kände mig som en dagisfröken när alla var ute samtidigt, vet inte hur många gånger jag räknade in dem så att ingen skulle försvinna.



... och här är det matdags...4 gånger om dagen skulle de ha mat.



.... och så var det dags för en liten lekstund



Efter mat och lek var det dags för vila. Här är en trött och mätt liten Sheilla som är på väg att ta sig en liten tupplur i lekhagen. Här heter hon förresten fortfarande Pennie eller Pennie-Lane som jag kallade henne. Alla valpar var döpta efter temat pengar, det var Dollar, Cash, Nickel, Dime, Rupie, Shilling, Pennie, Quater och Crona (Krona).



Dags att lära sig hur man går i trappor. I början kunde de gå rakt ut i luften utan att förstå att man måste titta nedåt för att se om det finns något att stå på där man tänker gå.



Ibland blev mamma Cassie arg och visade tänderna när valparna ville ha di. Hon tyckte att det fick räcka, men det ville inte valparna, så de försökte så gott det gick.



Söta, fina lilla Sheila!



Det kliar i tänderna när man är en liten valp.



Oj då, här börjas det tidigt ....



Sheila får provåka bil med husse för första gången i sitt lilla hundliv, det var lite läskigt.



Valparna älskade att busa bland ormbunkarna. Ibland försvann de in under dem och då kunde man inte se dem längre. De var så små och ormbunkarna var som stora träd. De svajade fram och tillbaka och på det viset kunde man ana att det var en liten valp därunder. Saknades någon valp fick man hålla koll på var det rörde sig vare sig det var bland ormbunkar eller andra buskar.



Titt ut!
Det här är nog söta lilla Shilling, numera kallad Chilli. Sheila och hon var de minsta valparna i kullen. Vi fick hjälpa dem att få di när de var nyfödda.
De stora valparna trängde oftast undan dem, när de kämpade om spenarna. Vi tog då undan alla de andra valparna, så att Sheila och Chilli fick hela mjölkbordet för sig själva.
Då kunde de välja och vraka bland spenarna och testa vilken som var godast. Oftast hamnade de snabbt i paltkoma och somnade, då fick vi peta lite på dem så de skulle fortsätta att äta lite till :)

Vi fick lära oss att man skulle väga valparna varje morgon och kväll för att se att de gick upp i vikt ordentligt.
Ca 50 g/dygn skulle de helst öka i vikt.




Här är stiliga Cash, som numera heter Rocky.



Får vi hjälpa till mamma?



Mamma Cassie hade fullt shå med att hålla alla sina valpar rena. Och när mamma ville tvätta sin lilla valp var det bara att lägga sig ner, mamma gav sig inte. Men de tyckte nog att det var ganska skönt att bli lite omhändertagna då och då.
Än i dag tvättar hon Sheila, mest är det ögon och öron som gås igenom, och numera tvättar också Sheila sin mamma. Så det är bara klorna som husse o matte behöver klippa. Och så blir det förstås en liten dusch då och då.



Här är en liten gullunge som jag tror är Quater, eller vargen som jag kallade honom, för att han hade så häftiga ögon. Han vart senare döpt till Izor.



Och här har vi några valpar som är på rymmen, ut på vägen får man inte gå, fy fy.



Här har vi just kommit hem efter att vi varit hos veterinären med hela gänget.



Lite koppelträning :)



Och här är hagen som valparna var i på dagarna. Vi satte in ett bord som Cassie kunde hoppa upp på när hon ville vara i fred från valparna. Hon kunde då också på ett lätt sätt ta sig både in och ut ur hagen.
Några valpar är väldigt sugna på mjölk som ni kan se, så Cassie brukade ge dem en slurk, sen hoppade hon upp på bordet när hon tyckte att de fått nog.

Grannen som har haft flera kullar med Rottisvalpar sa till mig innan valparna hade kommit;
Från början kommer du tycka att de är jättesöta,
men vid 4 veckor kommer de att vara små monster,
och vid 6 veckor kommer de att bli små hulliganer,
och vid 8 veckor kommer du vara glad att bli av med dem.

Så kan det väl inte vara tänkte jag ..... men faktiskt så stämde det ganska bra ;)
De var fortfarande det gulligaste man kunde tänka sig, men man insåg ganska snabbt att man aldrig skulle klara att ta hand om dem alla längre än 8 - 10 veckor.
De första 3-4 veckorna fixade Cassie det mesta, men sen var det vällingkok, matning, kloklippning, vägning, rastning, avmaskning, social träning, koppelträning, veterinärbesök, inhandling av mat, mm mm
Men det som tog mest tid var nog rengörningen av burarna. Pust, bajs o kiss var det överallt.

Jag kunde till slut känna att vi inte räckte till, att ge allt som varje liten valp var värd att få, för att bli en bra hund som vuxen. Så på det viset blev det till slut lättare att sälja dem även om jag grät en skvätt varje gång en valp for iväg till ett nytt hem. Cassie brydde sig inte ett dugg, hon tyckte bara att det var skönt att de äntligen flyttade hemifrån.
Men en valp behöll vi och det är jag glad för, och alla andra valpar kom till fina och bra hem, vilket känns jättebra.

♥ ♥ ♥ Det här med valparna är faktiskt en av de bästa saker som jag har gjort i mitt liv :) ♥ ♥ ♥