No I can't keep the roses ...
... from before. I don't have to save the roses from before. (Text hämtad från Laleh's sång "Roses").
Gamla, torra och vissnade rosor är vackra men man kan ju inte spara allt som min son brukar påpeka :).
Så nu är de slängda, och endast denna digitala bild av rosorna består :)
"Sätt dig ner och vänta på din själ"
Har hämtat nedanstående historia från boken med samma namn som ovan, den är skriven av Maria Scherer1975.
Hörde den här historien för ett antal år sedan och tyckte att den var riktigt bra. Allt går bara fortare och fortare i vår stressade värld, så ibland hänger man nästan inte med.
Hur som hellst kom jag inte ihåg rikitgt hur den gick och började leta på nätet. Hittade till slut den här boken på ett anikvariat på nätet och beställde ett begagnat exemplar som jag nu läser i för att återge historien här på bloggen. Jag tycker att den är tänkvärd, så läs och se vad du tycker, kanske har du hört den förut.
"Sätt dig ner och vänta på din själ"
En rik, effektiv och mycket stressad amerikan var ute på en djungelsafari genom otillgängliga delar av Afrika. Tidsprogrammet var pressat. Expeditionen bestod av amerikanen själv, en tolk och två infödda bärare.
Amerikanen gick ut hårt från början. Hela expeditionen var effektivt nätverksplanerad hemma vid skrivbordet i New York och den amerikanske gästen jäktade epeditionens sällskap till nästan övermänskliga prestationer.
På femte dagen satte sig plötsligt de infödda bärarna ner i gräset och vägrade gå ett steg till.
Amerikanen försökte förgäves att via teckenspråk få bärarna att resa på sig och fortsätta expeditionen. Men de skakade bara på huvudet och satt kvar.
Slutligen bad han tolken att omedelbart få infödingarna på benen igen.
Efter en längre konversation med infödingarna på det främmande språket förklarade tolken uppgivet för amerikanen.
- Sorry Sir - men de vägrar fortsätta.
- Jamen varför, frågade den stressade amerikanen.
- Sir, de säger att de måste sitta och vila för att ... invänta sina själar ... de väntar på sin själ ...
Maria skriver vidare ...
Det här är i all enkelhet en ganska sedelärande historia för moderna människor.
Stannar du någonsin upp och inväntar din själ?
Vågar Du vänta på din själ?
♥
Osynliga små lyckofrön ...
Jag planterar i dag små osynliga lyckofrön, vilka de här fina fröna som jag hittade på min fönsterbänk under en vissen Gerbera får symbolisera. Visste inte att de hade så vackra frön :)
Hoppas nu att dessa små frön ska få gro under gynnsamma förhållanden så att de får sprida lycka och glädje till alla jag känner och slutligen, som vackra fulländade blommor få skänka er värme och kärlek genom hela vårt kommande år, 2012.
Sen, vid blomningens slut i takt med att 2012 går mot sitt slut, önskar jag att den nu slokande, gamla blomman tillsammans med den ljumma vinden får sprida nya små frön in i år 2013. Och att de sen växer upp och fortsätter att blomstra för att sen sprida nya lyckliga små frön vidare till släkt och vänner i många, många år och generationer framöver ... ♥
På det viset kommer mina små frön jag planterar i dag att leva vidare i all evighet, iallafall i min fantasi :)
Hm... var kom dessa ord ifrån hm ..... ??? Tror att det var bilden som satte fart på fantasin :) Ta det som ni vill, en del kanske mår illa av allt smörande, som Christer tex., andra kanske tycker att det är som ljuv musik :), och för mig var det, ja inte vet jag, men när orden kom till mig, var jag liksom tvungen att skriva ner dem :)
Hur som helst ...
... ett riktigt Gott Nytt År till er alla ♥
En luffares sista önskan
På 50-talet hittades "en man av landsvägen" död vid en väg i närheten av Los Angeles.
En läkare konstaterade att mannen hade avlidit på grund av tröttnat hjärta. I hans trasiga kläder hittade man en blyertspenna och en liten svart anteckningsbok i vilken man kunde läsa följande:
- Jag Abraham Sylvan, vid mitt rätta sinne och förståndets fulla bruk, donerar ej jordiska ägodelar - ty av dessa är jag obemedlad.
Men till de små barnen skänker jag glädjen!
Fria uti naturens hage får ni plocka blommor till mor och far och oskyldigt leka i nutidens timma.
Ni får bygga sandslott på stranden, baka kakor av mull och vatten, hoppa hage, rita gubbar och klä dockor i fantasins egen sagovärld.
Jag ber att Era frågvisa barnaögon som speglar oskuld och ärlighet, aldrig blir näpsta av en sluten min. Mina vänner små - lek Era ystra lekar obekymmrade av all ytlig flärd och livets sorg. Jag skänker Er Glädjen.
Ungdom, Er önskar jag ge den dyrbaraste gåvan - Kärleken!
O, jag ber att ni unga på ett uppriktigt sätt älskar varandra i sant och troget samspel. Ni skall bli dikterna och sångerna i romantikens rike, ty de berikar och behagar tillvaron på jorden.
Låt ingen hindra Er från att bygga Era drömmars hydda, mäta känslornas djup och lyckans höjder - och skönhetens rampljus skall belysa Er framtida väg. Mottag Kärleken, den tillhör Er!
Till Er mogna män och kvinnor donerar jag - Visdomen!
Ni som är förstående, låt inte människan längre lida fattigdomens förbannelse, hungerns kval, nattens kyla och ensamhetens dystra vandring.
Jag ber dig man och kvinna, förskona människan från brist på hem och bröd. Med Era starka händer, med geni och mod tror jag ni skall fullgöra morgondagens plikter, skapa ett jämlikhetens samhälle och en gästvänlig värld. Jag överlämnar lyckan i Era händer!
Till Er, gamla, mina kära, ger jag Minnenas värdefulla gåva!
Må ni se tillbaka på ett förnöjsamt liv, en rik skördetid. Samla Era minnen från barnaårens dagar och hemmets härd, från ungdomens lyckliga tid och njut av de stunder som passerar förbi.
När till sist ålderdomens krämpor hopar sig, när ni trötta vandrar mot solnedgången, låt då lidandets högljudda klagan nedtonas till blott en lyhörd viskning. Och när den långa skuggan bakom Er förtätas till tystnadens mörker, ber jag vår Herre att han måtte förläna Er en evig frid!
Abraham Sylvan (Vagabond)
Abraham Sylvan lämnade inga jordiska ägodelar efter sig. Det var mer av en tillfällighet man hittade den lilla svarta anteckningsboken som visade sig innehålla ett helt livs samlad visdom - ett testamente till eftervärlden.
Hämtat ur boken "20 Brev från en funderare" av Gunnel och Kjell Swärd
Tänkvärt
Hittade den här berättelsen när jag försökte rensa lite bland mina mail:
Lasse är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'. Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Lasse där och talade om för den anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Lasse och frågade honom: 'Hur lyckas du?'
Lasse svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det. Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.
'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.
'Det är det', svarade Lasse. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Lasse hade sagt.
Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Lasse var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Lasse utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Lasse ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. 'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Lasse. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.
'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag
Lasse fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?', frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Lasse. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'.
Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'.
Lasse överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut. Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Mailet slutar med att jag har två valmöjligheter: 1. Att radera berättelsen, eller 2. Att vidarebefordra den till människor som jag bryr mig om.
Så nu gör jag mitt val och lägger ut den på min blogg :-)
|