En luffares sista önskan

På 50-talet hittades "en man av landsvägen" död vid en väg i närheten av Los Angeles.

En läkare konstaterade att mannen hade avlidit på grund av tröttnat hjärta. I hans trasiga kläder hittade man en blyertspenna och en liten svart anteckningsbok i vilken man kunde läsa följande:

- Jag Abraham Sylvan, vid mitt rätta sinne och förståndets fulla bruk, donerar ej jordiska ägodelar - ty av dessa är jag obemedlad.

Men till de små barnen skänker jag glädjen!
Fria uti naturens hage får ni plocka blommor till mor och far och oskyldigt leka i nutidens timma.
Ni får bygga sandslott på stranden, baka kakor av mull och vatten, hoppa hage, rita gubbar och klä dockor i fantasins egen sagovärld.

Jag ber att Era frågvisa barnaögon som speglar oskuld och ärlighet, aldrig blir näpsta av en sluten min. Mina vänner små - lek Era ystra lekar obekymmrade av all ytlig flärd och livets sorg. Jag skänker Er Glädjen.

Ungdom, Er önskar jag ge den dyrbaraste gåvan - Kärleken!
O, jag ber att ni unga på ett uppriktigt sätt älskar varandra i sant och troget samspel. Ni skall bli dikterna och sångerna i romantikens rike, ty de berikar och behagar tillvaron på jorden.

Låt ingen hindra Er från att bygga Era drömmars hydda, mäta känslornas djup och lyckans höjder - och skönhetens rampljus skall belysa Er framtida väg. Mottag Kärleken, den tillhör Er!

Till Er mogna män och kvinnor donerar jag - Visdomen!
Ni som är förstående, låt inte människan längre lida fattigdomens förbannelse, hungerns kval, nattens kyla och ensamhetens dystra vandring.

Jag ber dig man och kvinna, förskona människan från brist på hem och bröd. Med Era starka händer, med geni och mod tror jag ni skall fullgöra morgondagens plikter, skapa ett jämlikhetens samhälle och en gästvänlig värld. Jag överlämnar lyckan i Era händer!

Till Er, gamla, mina kära, ger jag Minnenas värdefulla gåva!
Må ni se tillbaka på ett förnöjsamt liv, en rik skördetid. Samla Era minnen från barnaårens dagar och hemmets härd, från ungdomens lyckliga tid och njut av de stunder som passerar förbi.

När till sist ålderdomens krämpor hopar sig, när ni trötta vandrar mot solnedgången, låt då lidandets högljudda klagan nedtonas till blott en lyhörd viskning. Och när den långa skuggan bakom Er förtätas till tystnadens mörker, ber jag vår Herre att han måtte förläna Er en evig frid!

Abraham Sylvan (Vagabond)

Abraham Sylvan lämnade inga jordiska ägodelar efter sig. Det var mer av en tillfällighet man hittade den lilla svarta anteckningsboken som visade sig innehålla ett helt livs samlad visdom - ett testamente till eftervärlden.



Hämtat ur boken "20 Brev från en funderare" av Gunnel och Kjell Swärd

 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0