susannmaria

Hundens bön

Jag lever i ungefär 15 år.

Varje gång du lämnar mej betyder det sorg för mej.

Ge mej tid att förstå vad du begär av mej.
Gör mej lycklig, du är hela mitt liv.

Var inte arg på mej länge åt gången
och lås inte in mej som straff.
 
Du har ditt arbete, dina vänner, dina nöjen, jag har bara dej.
Tala med mej fast jag inte förstår orden, jag blir glad utav att höra din röst.

Kom i håg att jag aldrig kan glömma hur du är mot mej.
Innan du slår mej, kom i håg att mina tänder kan krossa
din hand, men jag använder inte min styrka på dej.

När du blir irriterad på mej för att du har mycket att göra så tänk
på att jag kanske är sjuk, har ont i magen, är trött eller deppig.

Ta hand om mej när jag blir gammal, kom i håg du blir också gammal.
Var hos mej när jag har det svårt,
allt blir bättre bara jag har dej.

Jag älskar dej.

Din hund.

Det var länge sen jag plockade smultron och trädde upp dem på ett timotej-strå, så som man gjorde när man var liten. Så i går när vi gick ner med hundarna för att bada så gjorde jag det :)
Det är var aldeles rött i dikeskanten av smultron så några trädde jag på strået och några åt jag upp direkt. Mmmm smultron doftar och smakar juvligt.
Och nu har ju smultronjasminen slagit ut också, har ingen hemma, men ibland när jag är ute och går så kommer doften av smultron och då får man börja se sig omkring, och oftast hittar jag då en smultronjasminbuske i närheten som jag kan stoppa in näsan i, och njuta av lite extra. Tror jag ska plantera en sån buske, men vet av erfarenhet att hararna också gillar dem, så vi får se.



I dag när jag gick jag till mitt tidigt-på-sommaren-kantarell-ställe, hittade jag de här små raringarna.......Och när jag nu tänker efter, så är jag nog lite sugen på smörstekta kantareller..... så hej då .......nu ska jag gå och fixa lite nattamat till Christer och mig :)

Du lindar av olvon en midsommarkrans
och binder den om ditt hår.
Du skrattar åt mångubbens benvita glans,
som högt över tallen står.
I natt ska du dansa vid Skvattrama tjärn,
i långdans, i språngdans på glödande järn.
I natt är du bjuden av dimman till dans,
där Ull-Stina, Kull-Lina går.

Nu tager du månen från Blåbergets kam
att ge dig en glorias sken.
Och ynglen som avlas i gölarnas slam
blir fålar på flygande ben.
Nu far du till Mosslinda, Mosslunda mor,
där Ull-Stina, Kull-Lina Gull-Fina bor.
I natt skall du somna vid Svartrama damm,
där natten och mossan är len.

Skriven av Håkan Norlén och Rune Lindström 1941

Jag tittade på bröllopet på tv i går. Det var så vackert, och i dag köpte jag tidningen för en gångs skull. Ska lägga mig och läsa och titta på de vackra bilderna sen i lugn och ro. Men först ska jag plantera om några blommor, som jag ser längtar jättemycket efter ny jord och större krukor.

Man tager vad man haver, i brist på egna bilder från bröllopet :)

Jag brukar kolla då och då att jag kan stå på händer, och fortfarande så kan jag faktiskt det, men jag vill gärna ha lite stöd bakom mig ifall att jag skulle ramla..... Men kanske blir det armarna som viker sig istället, de skulle faktiskt behöva lite träning, det kände jag sist jag stod upp och ner, det är ju några kilo att hålla upp :)




Bilden är tagen av en arbetskamrat när vi var på Gotland.

... söte kooa, det var ho, det var ho, ho som sket på brooa... :)

När vi var på Gotland och skulle i väg med bilarna på utflykt, så åkte vi förbi en stor hage, och där stod en alldeles nyfödd liten kalv med sin mamma. Vi såg att den var helt ny för navelsträngen satt kvar.

Efter en tvär inbromsning backade vi tillbaka bilarna, för alla ville ju se mer av den lilla kalven. Och medan vi stod där och beundrade underverket kom bonden.
Han berättade att kalven bara var en timma gammal, och att en annan ko hade blivit avundsjuk och ville ta den lilla kalven till sin. Så för att slippa kobråk så hade bonden nu flyttat mamma Mu och kalven till den här hagen, och tur var det för oss, annars hade vi inte fått se den.

Han eller hon, vet inte vilket, var jättesöt när den stapplade fram på vingliga ben. Och så försökte den snutta i sig lite mjölk då och då från mamma Mu's mjölkstinna spenar.





Muuuuu!!!

I dag har jag gjort min första müsli och den vart riktigt god :-) Till och med Christer tyckte om den. Blev inspirerad när vi var i Stavsnäs, Ewa hade gjort en jättegod müsli som vi fick till frukost.



Medan müslin kallnade tog vi en promenad med Sheila, Cassie sov hos Niclas o Elin i natt, så hon var kvar hos dem.
På hemvägen fick vi se att det satt det en liten mus på vägen. Den rörde sig inte ur fläcken fast vi närmade oss mer och mer. Den bara satt där, tror inte att den var sjuk, men det kan man ju inte veta. Vi ville iallafall hjälpa musen att komma av den farliga vägen och in i skogen igen.



Vi nådde ända fram till musen utan att den försökte smita. Och glad var jag för det, eftersom jag då fick tillfälle att fota den lilla musen helt nära :)



Sheila tittade på, men började bli mer och mer intresserad och nosade lite i luften i rikting mot musen, så som hon brukar göra med insekter, när hon hälsar på fåren osv. Sen kom hon närmre och närmre.....
 


....och till slut var de nos mot nos, en liten puss tänkte vi, va gulligt!

Allt var så lugnt och fint och vi tänkte att nu drar hon väl sig tillbaka igen men tji fick vi, hon är ju trots allt ett rovdjur.

På en hundradels sekund hade hon helt plötsligt musen i munnen. Ví skrek, NEEEEEEJ!!!!!!!!!!!!!!!!
Och Sheila var jätteduktig och spottade snabbt ut den lilla igen, men det var redan för sent, den lilla stackaren var död, snyft, ceased to be, gone to meet its maker, pushing up the daisys ...........  this little mouse is no more. Snyft, och vi som bara hade tänkt att hjälpa den av vägen, för att den inte skulle bli överkörd av bilarna.

Ja vad kan jag säga, jag som knappt dödar myggor, jättesorgligt var det, ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig :(



För en stund sen åt vi lax med grön sparris och räkor, jättegott, och just nu slappar jag i soffan medan jag bloggar. Cassie är hemma igen och hon slappar också, här hos mig i soffan. Christer slappar i andra soffan och Sheila ligger på golvet och slappar hon med. Summa sumarum, hela familjen söndags-slappar tillsammans :)

Låt oss sjunga

Melodi: Den blomstertid nu kommer

Den baddräktstid nu kommer,

där magen är för stor.

Då valkar bara sväller,

och celluliter gror.

Generande behåring,

lyftes fram i solens ljus.

Nej stranden verkar boring,

vi stannar inomhus.

De krav som sommarn ställer,

förstör vår ledighet.

Vi sitter där och gnäller,

fy fan vad jag e fet.

Fast vem vill motionera,

när man kan sitta still.

Nej låt oss revoltera,

vi tar en kaka till.

Ja, nu är Vårruset avklarat. Vi hade en jätteskön kväll i solens sken. Var i lite dålig form bara, så löpningen gick så där, men tiden 00:30:40 var väl ganska okey för mig ändå. 

Vårat gäng bestod av 6 glada tjejer, och när alla hade kommit i mål så hämtade vi vår picnic-kasse som sponsorerna fyllt med allsköns läckerheter som t ex; potatissallad, skinka, kalkon, leverpastej, färskost, bröd, cider, chokladkakor, mm, mm. Jättemumsigt! En del säger faktiskt att det är med i Vårruset bara för att de ska få den goda picnicen, ha, ha.

När vi ätit oss proppmätta och började packa ihop kom, som alltid de vackra luftballongerna. Det är så fint när de tyst glider fram över himlen, har lovat mig själv att jag ska få åka luftballong en vacker dag :)

Men nu ska jag hoppa i säng för i morgon väntar nya äventyr, då ska jag till Stavsnäs på tjejmiddag...