susannmaria

I går kväll tog jag cykeln ner till Lastberget och njöt av den vackra kvällen. Smultronen lyste röda längs med grusvägen och jag kunde inte låta bli att mumsa i mig flera stycken, de doftade och smakade sommar, mmmm.

Sen kom jag ner till bryggan, där låg vattnet helt stilla, knappt en krusning syntes. Öarna, vassen och molnen såg ut att spegla sig njutningsfullt däri, och jag njöt av den vackra vy som de bildade tillsammans.

Sen kom en motorbåt farande i hög fart, fören klöv vattenytan och en vattenväg bildades bakom båten.
Vattenvägen övergick snart i små mjuka vågor, båten saktade in och försvann in i en vik. Sen stängdes motorn av och tystnaden föll åter över Mälaren.

Efter att ha följt båten med blicken vände jag mig om och tittade bort mot solnedgången, där såg jag åter igen de små mjuka vågorna, som båten hade bildat. De strävade nu sakta in mot land och hade med solens hjälp bildat ett gyllene mönster i vattnet. Det såg nästan ut som om vattnet hade förvandlats till ett gungande täcke av guldskimrande rutor. Det var sååå vackert.

När jag ett tag senare cyklade hemåt var solen nästan helt nere ....