Lavskrikan - Norrbottens landskapsdjur
För några veckor sedan var jag i Tännäs, Funnäsdalen. Förutom trevliga vänner och underbar natur så träffade jag också ett gäng trevliga fåglar som jag aldrig sett förut. De här fåglarna finns mest norröver så det är väl därför.
Lavskrikan är, läser jag på Wikipedia, en av de minsta kråkfåglarna (tillhör familjen kråkfåglar) och trivs bäst i gammal lavklädd barrskog. Längden är mellan 26 till 29 cm och vingspannet ca 40-46 cm. För mig var det en ganska stor fågel om jag jämför med sparvar o finkar :)
Den här var riktigt stor.
Från och med juli till snön faller samlar Lavskrikan, som är allätare, mat som den placerar på olika ställen. Detta fick jag se då vi lade ut ost och köttrester på ett fat. Fåglarna kom ganska omgående och började ta så mycket de kunde bära ...
... och sen flög de och gömde maten både högt...
... och lågt bland trädstammar, granris och lingonris. Läser att en Lavskrika kan hålla reda på upp till 5000 olika förråd och ca 90 % äts upp av samma fågel som gömde maten. Detta kräver en enorm minneskapacitet. Fantastiskt, eller hur, jag skulle aldrig klara det :)
Se så fina färger den har.
Lavskrikan är nyfiken på människor och kommer ofta för att se om det kan finnas en matbit i närheten. Tror att man skulle kunna mata den ur handen om man tillbringade några dagar tillsammans, så orädd verkar den vara. Jag var var bara någon meter ifrån matningsfatet och de kom ändå flygandes för att äta, helt orädda. Riktigt kul var det, synd att de inte finns där vi bor.
Förr i tiden sågs Lavskrikan som en olycksfågel.
På tyska heter den till och med Unglückshäher.
Läste i en gammal bok om en farfar och hans barnbarn som var ute på jakt en kall vinter. De hade lyckats skjuta 4 älgar och de var så stolta, nöjda och glada där de gick på väg hem till sin lilla by med en massa mat.
Då kom plötsligt en lavskrika flygandes tvärs över vägen och farfadern blev jättearg. Barnbarnet så förundrat på medan farfadern började lossa älgarna för att kasta av dem från kärran. Barnbarnet undrade varför och fick till svar att olycksfågeln korsat deras väg och nu betydde älgarna otur så de var tvugna att lämna dem därhän. Barnbarnet försökte få farfadern att ta hem älgarna ändå, för så farligt kunde det väl ändå inte vara. Men se det gick inte. Vi får gå åt ett annat håll och jaga på nytt fick han till svar och så blev det.
Om man sköt man en lavskrika blev geväret obrukbart och man måste rensa det med sand innan man kunde använda det igen ;)
En annan man var på väg till sin käresta för att fria när en lavskrika korsade hans väg. Han stannade till och suckade. Nu var han tvungen att vända om hem igen då fågeln troligen skulle bringa otur med sig och kärestan skulle säga nej :)
På andra ställen kunde ändå fågeln bära lycka med sig och i dag är det väl bara enhelt vanlig fågel i allas ögon kan jag tro. För det är verkligen en jättetrevlig, fin och sällskaplig fågel. Hoppas så att få möta den igen ♥
Kommentarer
Trackback
