Äntligen har jag fångat Aurorafjärilen på bild
Har aldrig lagt märke till den här fina fjärilen förrän i år. Det första jag såg när den kom emot mig första gången var de starkt orangefärgade vingarna och jag följde efter för att få se den på närmare håll.
Men tji fick jag och tji har jag fått under flera veckor nu, för den har bara retats med mig och flugit fram och tillbaka längs vägen där jag brukar gå men aldrig har den satt sig ner någonstans som jag har kunnat se.
Inte förrän nu, i dag, på Sveriges Nationaldag, då den kom och satte sig på ett hundkex en bit ifrån oss där vi jobbade med växthuset :)
Efter att ha tittat på den en stund så sprang jag och hämtade kameran och han satt kvar när jag kom ut igen. Han satt nog på samma blomma i minst 3 minuter och jag hann med att ta en serie med bilder, äntligen :)
Efter vad jag läst på nätet så flyger den bara i maj och juni så jag ville ju hinna se den på nära håll innan säsongen för den är slut.
Läser att den ofta flyger fram och tillbaka för att leta efter blommor som den tycker om, så det var väl det den höll på med när jag såg den :)
Läser också på guteinfo.com att Linné kallade den här fjärilen för aurorafjäril, guldfjäril då aurora betyder guld på latin. Men nu när jag har pratat med Christer (min korrekturläsare :)) så får jag veta att guld heter aurum på latin men det var ju ganska likt iallafall :)
Det här aurorafjärilen är en hane och han har de här fina guldgula fälten på sina framvingar. Honan är vit med en svart fläck på framvingarna samt lite svart längst ut på toppen.
Aurorafjärilen tillhör familjen vitfjärilar och vingspannet är mellan 30-50 milimeter. Bakvingarnas undersida är grönmarmorerade på både hanen och honan.
Nu hoppas jag hitta en hona, så jakten på fjärilar går vidare :)
Kommentarer
Trackback
