susannmaria

Hittade ett gamalt utkast om Cassie som jag aldrig publiserade men nu gör jag det för det är hon värd:)

 

I slutet av oktober var vi till veterinären och tog bort stygn efter två små ingrepp på vardera frambenen. Allt såg så fint ut men senare på kvällen så upptäckte vi att såret på vänster ben hade spruckit upp helt och hållet, ca 4 cm. Cassie ligger ofta med tassen böjd under sig och såret som är precis i leden klarade inte av det tryck som blev nu när stygnen var borttagna, så det sprack upp och vi var tillbaka på ruta ett igen. 

 

Eftersom veterinären vi varit hos innan hade stängt så var det bara att fara in till Ultuna djursjukhus. Vi kom fram strax före 21.00 och ganska snart fick vi hjälp. Det är här jag vill berömma vår fina Cassie. Hon klarade av att få bedövningsspruta, få kanterna på såret uppruggade med ett rakblad och bli ihopsydd med två korsstygn utan att ens rycka till.

Hon satt så fint på ett bord medan kirurgen, som böjt sig ner under huvudet på henne, fixade med hennes sår. Kirurgen sa att hon aldrig brukade göra så här, hon brukar vara mer försiktig när hon tar hand om hundpatienter men inte ens munkorg fick hon på sig. Hon sa att hon kände att Cassie var en lugn och klok hund och därför var det ok. Och med facit i hand; det enda som hände var att Cassie dregglade lite i nacken på kirurgen ... ;)

 

Stygnen hade suttit i elva dagar men nu vet vi att de behöver sitta längre när de sitter vid en led som böjs då och då. Stygnen ska vara sydda lite lösare också så att nytt skinn bildas där den gamla skars bort, så att skinnet inte blir så tight.

 

Nu har i allafall allt läkt ihop och Cassie är pigg och glad som vanligt.

 

Här har Cassie tagit på sig sin leksak "rattmuffen" alldeles själv :) Hon kan hon :)