Långhorning
För en stund sen flög den här varelsen i full fart rakt in i sidan på Sheila och landade upp och ner på verandan. Den låg helt stilla och såg alldeles död ut.
Då passade jag på och fota den, för den kunde väl inte dö av en krock med en mjuk, pälsbelagd hundkropp, den var nog bara lite chockad. Så efter en stund började jag peta på den lite lätt ...
... och vips så kom den upp på benen och såg allt annat än död ut, riktigt söt faktiskt :)
Se vilka stora ögon den har och långa ståtliga antenner.
Hallå!
Så här liten är den i jämförelse med Sheilas tass.
Den var väldigt fotogenique och rörde sig knappt alls medan jag for runt ...
... och fotograferade från alla håll och kanter :)
Här undersöker Cassie vad det är som matte håller på och fotograferar,
men då blev långhorningen, som jag nu vet att den heter, lite irriterad och lade huvudet på sned för att kunna se vem det var som flåsade den i nacken:)
Och jag tänkte att nu är det nog dags för operation räddning innan den blir uppäten eller platt som en pannkaka.
Jag satte den på en stor vitsippa och där verkade den trivas bra,
Jag tog några foton till för den var så fin där den satt ...
... och här på sista bilden börjar den blir lite ivrig på att få komma iväg på nya
äventyr ...
Kommentarer
Trackback
