En promenad med hundarna som fick oväntat slut
Varning för lite blodiga bilder ...
Det var så skönt i solen i söndags ...
... och vi tog en promenad på isen och lekte lite med hundarna.
- Var är godiset?
... här, mums mums mums ...
Både hundar och husse och matte mös ...
... vilket underbart väder, snart är det vår :)
Då, utan minsta förvarning prasslade det till i skogen vid strandkanten och båda hundarna for iväg, det visade sig vara vildsvin i farten. Minst en hona med ett gäng små söta griskultingar. På bilden syns en av kultingarna och som ni ser så smälter den bra in i naturens egna färger.
Sheila-bus drog i väg med husse tätt i hälarna men Cassie var duktig, hon lyssnade på husse o matte och stannade.
Men först var hon fram till den här lilla kultingen som sprang åt motsatt håll från de andra. Hon nosade lite snabbt på den och kom sen tillbaka till mig. Griskultingen passade då på att gömma sig och sen låg den kvar mellan stenar och grenar i solen och rörde sig inte ur fläcken. Cassie o jag fick lov att lämna den, det kändes lite sorgligt, för att leta efter Sheila.
Jag hoppades att husse skulle få stopp på Sheila men han ringde till mig och berättade hon försvann iväg över stock och sten efter suggan mot ett ställe där de brukar utfodra grisarna. Nu började jag bli riktigt orolig. Så jag gav mig iväg för att leta längs vägen där hon hade försvunnit. Och efter mycket busvisslande och ropande dök hon till slut upp vid ett backkrön. Först trodde jag att den var en annan hund men ingen husse eller matte dök upp så då satte jag mig på huk och öppnade armarna mot henne och då ökade hon takten lite och var snart framme hos mig. Det är en fantastisk känsla när man ser sin hund komma tillbaka efter en rymmning, har du varit med om det så vet du vad jag menar. Jag hann tänka många inte allt för roliga tankar på de 45 minuter som hon var borta.
Det blev dock ingen jättekram som hon fick för hon var aldeles blodig och hon luktade som en hel flock vildsvin (typ som salmiak, jättekonstigt) men hon stod upp och hon kunde gå, så vi gick till bilen och sen for vi hem och började kolla upp henne. Och här är en bild som visar lite hur hon såg ut.
Några sår såg ut att behövas sys så det blev att fara in till akuten på Ultuna.
Här har vi kommit in i undersökningsrummet och Sheila ligger och slickar sina sår.
Nu har hon blivit sövd och ...
... här har hon just blivit uppkollad av veterinären. Hon blev sydd med ett korsstygn i underläppen fick en dränageslang i vänsterbenet. Alla de lite större såren, fick vi veta, måste hållas öppna för infektionsrisken. De ska läka innifrån och ut. Hon sover fortfarande på den här bilden men ska snart få uppvakningssprutan.
Och här håller en något groggy Sheila på att vakna till. Åtta timmar tillbringade vi på akuten, det hade vi inte räknat med när vi började vår härliga promenad. Pust.
Innan vi åkte hem fick vi lära oss hur vi skulle skölja ur såren med koksaltlösning för att hålla dem rena. Man sprutar in vätskan i ett sårhål och så kommer det ut i ett annat. Trodde aldrig att vi skulle fixa detta. Men man blir härdad. Sheila gillar det inte men är ändå en riktigt duktig patient.
Ja, just nu ser våra hundar ut så här, Sheila är riktigt snygg i husses t-shirt och Cassie har numera en tass med tre tår. Ska berätta om det en annan gång.
Vad hände då med den lilla griskultingen som vi lämnade kvar vid strandkanten? Det funderade jag på dagen efter, så jag gick tillbaka för att se om den var kvar. Väl framme kände jag att jag ångrade mig när jag plötsligt befann mig öga mot öga med suggan från i går. Hon hade kommit tillbaka efter ungen som jag trodde att hon skulle göra. Men jag hade ju inte räknat med att möta henne här igen. De kan ju anfalla om de känner sig trängda. Men hon rörde sig sakta åt motsatt håll och jag vände snabbt hemåt och drog med mig Cassie, som skällde för allt hon var värd.
När vi kommit en bit och ingen sugga förföljde oss så saktade vi ner och jag kände mig ändå riktigt nöjd, för jag tror att den lilla kultingen blev hämtad och omhändertagen av sin mamma. Tycker att det är jobbigt med alla vildsvin men griskultingarna är ju ändå små ungar som behöver sina mammor. ♥
Kommentarer
Postat av: None None
Så söta dem är i i sina trattar, haha lite komiskt ser det ut trots allt tråkigt de har fått stå ut med <3
Svar:
None None
Trackback
