susannmaria

... till Koh Bulone. Tror inte jag säger något mer .... jag låter bilderna tala för sig själva. Titta och njut .... ibland kan jag knappt to att jag har varit på en sådan otroligt underbart vacker plats som denna, ....... men det har jag :)

För en vecka sen var jag i Lindesberg med min pappa i en och en halv dag. Vädret var skapligt och vi hade det riktigt bra i den nyttiga Bergslagsluften.

Vi kom fram på tisdag eftermiddag, och då tog vi det bara lugnt. På Onsdagen pysslade pappa lite med det som behövdes göras, vilket bland annat var att plantera ljung vid farmors grav. Jag gick lite i affärer, och så tog jag mig i kragen och gick Lindesjön runt för första gången.



Har länge velat gå den 7 km långa rundan runt sjön, och nu skulle det äntligen bli av. Så med kameran som sällskap, det var lite tomt utan hundar, så började jag vid 11-tiden på förmiddagen att gå, det var lite blåsig och höstkallt, men intressant och vacker, och här kommer lite av det jag såg på vägen.



Första bilden på Kyrkan, håll koll på den så ser ni att jag går runt.



Härliga jättestenar med grön och skön mossa.



Här kom jag fram till en ruin, vet inte riktigt vad som hade varit där förut ....



... men det fanns en hel del Bergslagssten liggande lite här och där, och även i ruinens stenar, de som fortfarande var sammanfogade till väggar, om än halvt rasade, fanns den vackra blå slaggen från järnmalmens gruvor inmurade.

Det här var min favoritsten när jag var liten. Jag gick jämt och letade efter dessa blå skatter när jag var och hälsade på hos farmor och farfar i Lindesberg. Och som ni ser letar jag fortfarande upp dem :)




Den här mackapären stod inuti ruinen. Har ingen aning om vad det kan vara, men jag tar gärna emot tips om det är någon som vet vad det är :)



Utsikt över Lindesberg, Lindesjön och Kyrkan ...



Än så gick det upp och än så gick det ner ...



Bullerberget var väl ett roligt namn. Ser ni snabel-L:et, tyckte det var lite roligt. Gissar att det är en symbol som betyder "Lindesjön runt". L:et fanns med på de flesta skyltar runt banan, vilket gjorde att man kunde se hur man skulle gå för att komma rätt.



Mera av den fina utsikten över sjön, men nu har jag hunnit lite längre.



Och här har jag kommit riktigt långt, nu är Kyrkan som en liten prick.




Det här vet jag inte riktigt heller vad det är, kanske ett konstverk? Ser ni kyrkan :)
Kanske skulle man fotografera mellan händerna för att få en fin vy?! :)



Nu har jag kommit ut ur skogen och går nu på gångvägen som går längs med bilvägen som leder in till staden Lindesberg.



Det här vackra trädet riktigt skrek efter att få bli fotograferat, jag försökte att gå förbi men trädet vann ;)



Ser ni Kyrkan, det här är sista bilden på den .......... inte långt kvar nu.



Bron är passerad, gillar Popplarna längst där borta ...



Mmmm en vacker Lönn ... och tvärs över sjön kan ni se var jag har gått, jag står en bit ifrån Kyrkan när jag tar den här bilden.



På väg in i den vackra staden Lindesberg. Det är så vackert med de gamla husen och kullerstensgatorna.



Nu är jag nedanför Kyrkan. Tror att den här stenen heter Oscars-stenen. Det är som jag förstår det 3 Kungar som skrivit in sina namnteckningar på den här stenen. Längst ner är det vår nuvarande Kung med hustru, och sen hans pappa med fru ovanför, och högst upp är det Kung Oscar. Rätta mig om jag har fel pappa.



Ett regn av färgglada prydnadsäpplen invid Kyrkan.



Tillbaka där jag startade. Nu är jag på väg över bron som leder tillbaka till farmors lägenhet, (där jag började min vandring runt sjön), och den nybyggda Lindearenan (sporthallen). Pappa och jag hade bestämt att vi skulle träffas där efter att vi fixat med det vi skulle, för att äta lunch, så det gjorde vi. Det blev stekt strömming med pepparotsmos, jättegott var det.



Sen gick jag tillbaka en sväng in i stan och då stötte jag på den här lilla gulliga valpen, som jag genast kastade mig över eftersom jag saknade mina pluttar. Hon var 11 veckor, och jättesöt. Tror att hon var en blandning mellan 4 olika raser.



Och här är den tjusiga och smarta Väderstenen. Tycker den är lite ball ;) Läs på skylten så får ni se.




Senare på eftermiddagen började vi vår resa hemåt igen. Vi tog en liten sightseeingtur och såg en massa fint, sen ledde oss vägen fram till Nora. Där tittade vi in i affären 2 små gummor, som hade fina kläder och sen hamnade vi i en affär som hade en glasutställning på övervåningen, där bland annat den här häftiga ugglan fanns.

Den är gjord i glas och metall. Helt underbar men lite läskig också. Tänk bara om den utan förvarning skulle dyka upp framför en, en svart och kulen natt, då skulle jag nog hoppa till ordentligt, riktigt stor var den också.

Den var fortfarande till salu när vi var där, så om någon är intresserad av den så är priset 75 000 kr. Kommer inte ihåg vad konstnären hette ... gör du det pappa?

... men än har vi underbara höstfärger kvar. Så passa på och njut.



De här bilderna tog jag förra helgen, den 16 oktober. Det hade varit frost under natten ...


.... och nu var solen på väg upp för att värma upp vår jord igen.



Tror att klockan var vid halv 8 på morgonen när de här bilderna togs. Sheila och jag hade varit



ute sen halv 7. Hon hade nämligen själv naggat av och ätit upp nypon direkt från busken dagen innan och nu skrek magen så det var bäst att gå en runda ifall hon var dålig i magen. Men det gick bra, magen var ok ;)



När Sheila var motionerad, rastad och klar tog jag med mig Cassie och gick åt andra hållet, och det var då solen gick upp och allt blev så vackert färgat av solens strålar. Jag hade inte kameran med mig, så efter att Cassie fått sig en tur, så tog jag cykeln och åkte tillbaka till de ställen som ni ser på bilderna för att fånga de underbara färgerna på bild.




Solen gick upp snabbt så jag hann inte riktigt med att få kort på det magiska ljuset som kom precis som solens första strålar träffade skog och mark, men det vart ok ändå.



Men nu var jag sugen på frukost, jag hade snart varit ute i 2 timmar, och det var 5 grader kallt ute, brrrr och jag hade inte speciellt varma kläder på mig. Så när jag kom hem satte jag mig med en filt framför brasan och värmde mig, samtidigt som jag åt frukost och lyssnade på en ljudbok, det var mysigt det :)

---

Nu när jag publiserar det här inlägget är det den 22 oktober och det är snö ute, det kom i natt.

Nästa inlägg kommer troligen från Lindesberg :)

Trevlig helg! ♥

Den här kransen gjorde jag till hösten -09, nu tog jag fram den för att göra en ny. Jag tycker att den är ganska fin i färgerna fast den är gammal, så den får vara med på bild innan jag tar bort allt för att göra en ny.



Jag hade plockat materialet dagen innan, så nu lade jag upp alltsammans på golvet framför den sprakande brasan som Christer hade fixat. Och sen satt jag där och pysslade och myste i värmen tillsammans med nyfikna Sheila som gärna ville hjälpa till.



När kransen var klar gick vi ut och satte upp den på dörren, och så här blev resultatet i år. Tack för hjälpen Sheila ♥

Rise and shine :) Den här synen möttes vi av på morgonen. Alla ville ut på en gång. Räknar man riktigt noga så kan man se att alla 9 valpar är med på den här bilden. Sheila sitter som en liten plutt längst bak.



Samling på berget ... Kände mig som en dagisfröken när alla var ute samtidigt, vet inte hur många gånger jag räknade in dem så att ingen skulle försvinna.



... och här är det matdags...4 gånger om dagen skulle de ha mat.



.... och så var det dags för en liten lekstund



Efter mat och lek var det dags för vila. Här är en trött och mätt liten Sheilla som är på väg att ta sig en liten tupplur i lekhagen. Här heter hon förresten fortfarande Pennie eller Pennie-Lane som jag kallade henne. Alla valpar var döpta efter temat pengar, det var Dollar, Cash, Nickel, Dime, Rupie, Shilling, Pennie, Quater och Crona (Krona).



Dags att lära sig hur man går i trappor. I början kunde de gå rakt ut i luften utan att förstå att man måste titta nedåt för att se om det finns något att stå på där man tänker gå.



Ibland blev mamma Cassie arg och visade tänderna när valparna ville ha di. Hon tyckte att det fick räcka, men det ville inte valparna, så de försökte så gott det gick.



Söta, fina lilla Sheila!



Det kliar i tänderna när man är en liten valp.



Oj då, här börjas det tidigt ....



Sheila får provåka bil med husse för första gången i sitt lilla hundliv, det var lite läskigt.



Valparna älskade att busa bland ormbunkarna. Ibland försvann de in under dem och då kunde man inte se dem längre. De var så små och ormbunkarna var som stora träd. De svajade fram och tillbaka och på det viset kunde man ana att det var en liten valp därunder. Saknades någon valp fick man hålla koll på var det rörde sig vare sig det var bland ormbunkar eller andra buskar.



Titt ut!
Det här är nog söta lilla Shilling, numera kallad Chilli. Sheila och hon var de minsta valparna i kullen. Vi fick hjälpa dem att få di när de var nyfödda.
De stora valparna trängde oftast undan dem, när de kämpade om spenarna. Vi tog då undan alla de andra valparna, så att Sheila och Chilli fick hela mjölkbordet för sig själva.
Då kunde de välja och vraka bland spenarna och testa vilken som var godast. Oftast hamnade de snabbt i paltkoma och somnade, då fick vi peta lite på dem så de skulle fortsätta att äta lite till :)

Vi fick lära oss att man skulle väga valparna varje morgon och kväll för att se att de gick upp i vikt ordentligt.
Ca 50 g/dygn skulle de helst öka i vikt.




Här är stiliga Cash, som numera heter Rocky.



Får vi hjälpa till mamma?



Mamma Cassie hade fullt shå med att hålla alla sina valpar rena. Och när mamma ville tvätta sin lilla valp var det bara att lägga sig ner, mamma gav sig inte. Men de tyckte nog att det var ganska skönt att bli lite omhändertagna då och då.
Än i dag tvättar hon Sheila, mest är det ögon och öron som gås igenom, och numera tvättar också Sheila sin mamma. Så det är bara klorna som husse o matte behöver klippa. Och så blir det förstås en liten dusch då och då.



Här är en liten gullunge som jag tror är Quater, eller vargen som jag kallade honom, för att han hade så häftiga ögon. Han vart senare döpt till Izor.



Och här har vi några valpar som är på rymmen, ut på vägen får man inte gå, fy fy.



Här har vi just kommit hem efter att vi varit hos veterinären med hela gänget.



Lite koppelträning :)



Och här är hagen som valparna var i på dagarna. Vi satte in ett bord som Cassie kunde hoppa upp på när hon ville vara i fred från valparna. Hon kunde då också på ett lätt sätt ta sig både in och ut ur hagen.
Några valpar är väldigt sugna på mjölk som ni kan se, så Cassie brukade ge dem en slurk, sen hoppade hon upp på bordet när hon tyckte att de fått nog.

Grannen som har haft flera kullar med Rottisvalpar sa till mig innan valparna hade kommit;
Från början kommer du tycka att de är jättesöta,
men vid 4 veckor kommer de att vara små monster,
och vid 6 veckor kommer de att bli små hulliganer,
och vid 8 veckor kommer du vara glad att bli av med dem.

Så kan det väl inte vara tänkte jag ..... men faktiskt så stämde det ganska bra ;)
De var fortfarande det gulligaste man kunde tänka sig, men man insåg ganska snabbt att man aldrig skulle klara att ta hand om dem alla längre än 8 - 10 veckor.
De första 3-4 veckorna fixade Cassie det mesta, men sen var det vällingkok, matning, kloklippning, vägning, rastning, avmaskning, social träning, koppelträning, veterinärbesök, inhandling av mat, mm mm
Men det som tog mest tid var nog rengörningen av burarna. Pust, bajs o kiss var det överallt.

Jag kunde till slut känna att vi inte räckte till, att ge allt som varje liten valp var värd att få, för att bli en bra hund som vuxen. Så på det viset blev det till slut lättare att sälja dem även om jag grät en skvätt varje gång en valp for iväg till ett nytt hem. Cassie brydde sig inte ett dugg, hon tyckte bara att det var skönt att de äntligen flyttade hemifrån.
Men en valp behöll vi och det är jag glad för, och alla andra valpar kom till fina och bra hem, vilket känns jättebra.

♥ ♥ ♥ Det här med valparna är faktiskt en av de bästa saker som jag har gjort i mitt liv :) ♥ ♥ ♥

Elins hund Molly har nyss fått valpar och det får mig att tänka tillbaka på våra små pluttisar. Så här kommer några bilder från sommaren 2009.



Gissar att det här är Tindra som har ätit sig proppmätt och hamnat i paltkoma :)




Nos mot nos, det var svårt att slita sig från de här gullungarna...



Det tog hårt på Cassie att föda upp 9 små Rottis-Bernersennen valpar. Hade glömt hur mager hon blev, ser nästan otäckt ut. Nu är hon iallafall sedan länge helt återställd och lika vacker som hon brukar vara. Det syns inte alls att hon har födit upp så många valpar.



Ja Cassie försvann nästan, men valparna blev små kramgoa björnar fulla av bus



När jag blir stor, då ska jag ha en lika stor pinne som mamma ...



Nu är valparna ganska stora och Cassie ville inte ge dem så mycket di längre. Så här är det bråttom, Cassi står kanske bara kvar i ca 1 minut, och det har valparna lärt sig. Så det blir lite panik när alla ska försöka hitta en spene så snabbt som möjligt. Ingen vill ju missa den goda mjölken.



Man kunde se en stenhård konsentration i deras ögon när de hittade rätt och mjölken strömmade in i deras små munnar. De svalde och svalde för att få i sig så mycket som möjligt, så snabbt som möjligt.



Här är valparna på berget på vår baksida, tror att det är Rocky till vänster och Tindra till höger, valpen längst bak vet jag inte vem det är. Tycker de ser lite nyvakna ut, vad tycker ni?



På eftermiddagarna och kvällarna fick de ofta vara i den här lekhagen. Det gick inte att ha alla lösa inomhus samtidigt om man inte kollade dem ordentligt. Det gick nämligen rätt snabbt att hitta någon stol eller något hörn att gnaga på. Vi har lite minnen här och där efter små valptänder :)
Mot kvällen somnade de ofta här, och sen bar jag in dem i den blivande bastun, som vi använde som hundrum. Om vi hade tur så sov de där, hela natten, och sen var det full fart igen nästa morgon.

Nu ska jag gå o titta på "Morden i Midsomer", fortsätter med valpminnen en annan dag.

Nu har vi kommit riktigt långt med garagetaket, tack vare Niclas, som kämpar på, där uppe i det blå.



Den sida som syns är nästan helt klar, lite småfix bara, och den andra är läktad och väntar nu bara på att få lite plåttak på sig :) Härligt!

De här gjorde vi i går och i dag har vi varit på Mickelsmäss i Örsundsbro, på marknad.