Getingsommar
◊◊◊ Getingrädd? Varning för närgågna getingbilder längre ner på sidan. ◊◊◊
Fy vad mycket getingar vi har, och har haft runt och i huset i sommar. Ibland har det varit runt 20 stycken här inne, då är det inte roligt. Vi är lite orolig för hundarna också, de kan ju få för sig att smaka på dem när de surrar runt deras huvuden.
Men än har vi inte blivit stuckna, förutom stackars Ingegerd som de gav sig på, nu när hon var här på besök.
I går när jag satt ute och skar persika till Persika- och tomatsalsan, den goda från bröllopet, så kom förstås en geting och ville vara med. Så vi fick samsas på skärbrädan han o jag.
Lite senare när jag satt och läste i min fina bok som jag fått av Lena ...
... så kände jag hur det kröp under armen, och när jag tittade så var det en stor rackare där, och till min förfäran så såg jag hur den fortsatte neråt och in i mitt linne :O :( Hjälp!!!!
Getingen var nu på insidan av linnet och paniken närmade sig, hur skulle jag få av mig linnet utan att bli stucken? Jag drog ut det från kroppen och getingen kröp vidare .......
Sen vet jag inte hur det gick till, men linnet åkte av i en rasande fart, och sen slängde jag mig in i huset ........
När jag märkte att getingen inte satt i håret eller var kvar på mig så lugnade jag mig, och gick ut igen. Där hittade jag getingen, den var fast i linnet. Jag skakade jag ur den och lät den flyga vidare mot nya äventyr,.... ett äventyr som jag hoppas att jag slipper vara med i, pust!!!! :)
Det var faktiskt ganska läskigt, man vill ju inte bli stucken för det gör ju ändå ganska ont.
Men annars har jag börjat vänja mig vid vanliga getingar och Bålgetingar, var jätterädd förut.
Bålgetingar är faktiskt bäst för de sköter sitt och bryr sig inte en gnutta om oss. Men de är riktigt stora och ser skräckinjagande ut, och när de kommer in, av misstag, så låter det som om de har en liten motor på ryggen.
Jordgetingar är jag fortfarande inte sams med :( de anfaller i grupp och det tycker jag är orättvist.
Men sen vi flyttade ut på landet går det inte att komma undan getingarna, vilken sort det än är, så det är lika bra att gilla läget och försöka att bli lite kompis med dem i stället. Så här nedan ska ni snart få se en av mina vänner, han som var med och lagade mat.
Han är en vanlig sötsugen geting som gillar att surra runt och skrämma mig, helst vill han vara i närheten av mitt ansikte. Ibland kryper han in i håret och fastnar där ett tag och då surrar han så där gulligt så jag rrrrrrryser, samtidigt som jag försöker få honom att lossna. Usch!!!
Men i dag var han var snäll och ställde upp som fotomodell mot att han fick smaka lite på persikan som jag höll på att skära:)
Här är han:
Hej på er, jag brukar börja med att kolla in duken på bordet ....
..... sen klänger jag lite på besticken, och kollar kvaliteten ......
...... på skärbrädor brukar jag hitta en massa mums-mums .......
.... och här ser ni mig på persikan, ska bara slipa mina tänder eller vad det nu är jag har här framme....
.... här är jag kvar på persikan, det är surrr, svårt att komma igenom skalet.....
..... och här funderar jag fortfarande på hur jag ska komma igenom det tjocka skalet ....
... kanske det går om jag gör så här ....
.... eller så här, nåja det fanns ju persikosaft kvar på skärbrädan, jag flyger tillbaka dit ....
Solong på er allihop, kanske kommer jag hem till dig nästa gång, håll utkik :)
Fy vad mycket getingar vi har, och har haft runt och i huset i sommar. Ibland har det varit runt 20 stycken här inne, då är det inte roligt. Vi är lite orolig för hundarna också, de kan ju få för sig att smaka på dem när de surrar runt deras huvuden.
Men än har vi inte blivit stuckna, förutom stackars Ingegerd som de gav sig på, nu när hon var här på besök.
I går när jag satt ute och skar persika till Persika- och tomatsalsan, den goda från bröllopet, så kom förstås en geting och ville vara med. Så vi fick samsas på skärbrädan han o jag.
Lite senare när jag satt och läste i min fina bok som jag fått av Lena ...
... så kände jag hur det kröp under armen, och när jag tittade så var det en stor rackare där, och till min förfäran så såg jag hur den fortsatte neråt och in i mitt linne :O :( Hjälp!!!!
Getingen var nu på insidan av linnet och paniken närmade sig, hur skulle jag få av mig linnet utan att bli stucken? Jag drog ut det från kroppen och getingen kröp vidare .......
Sen vet jag inte hur det gick till, men linnet åkte av i en rasande fart, och sen slängde jag mig in i huset ........
När jag märkte att getingen inte satt i håret eller var kvar på mig så lugnade jag mig, och gick ut igen. Där hittade jag getingen, den var fast i linnet. Jag skakade jag ur den och lät den flyga vidare mot nya äventyr,.... ett äventyr som jag hoppas att jag slipper vara med i, pust!!!! :)
Det var faktiskt ganska läskigt, man vill ju inte bli stucken för det gör ju ändå ganska ont.
Men annars har jag börjat vänja mig vid vanliga getingar och Bålgetingar, var jätterädd förut.
Bålgetingar är faktiskt bäst för de sköter sitt och bryr sig inte en gnutta om oss. Men de är riktigt stora och ser skräckinjagande ut, och när de kommer in, av misstag, så låter det som om de har en liten motor på ryggen.
Jordgetingar är jag fortfarande inte sams med :( de anfaller i grupp och det tycker jag är orättvist.
Men sen vi flyttade ut på landet går det inte att komma undan getingarna, vilken sort det än är, så det är lika bra att gilla läget och försöka att bli lite kompis med dem i stället. Så här nedan ska ni snart få se en av mina vänner, han som var med och lagade mat.
Han är en vanlig sötsugen geting som gillar att surra runt och skrämma mig, helst vill han vara i närheten av mitt ansikte. Ibland kryper han in i håret och fastnar där ett tag och då surrar han så där gulligt så jag rrrrrrryser, samtidigt som jag försöker få honom att lossna. Usch!!!
Men i dag var han var snäll och ställde upp som fotomodell mot att han fick smaka lite på persikan som jag höll på att skära:)
Här är han:
Hej på er, jag brukar börja med att kolla in duken på bordet ....
..... sen klänger jag lite på besticken, och kollar kvaliteten ......
...... på skärbrädor brukar jag hitta en massa mums-mums .......
.... och här ser ni mig på persikan, ska bara slipa mina tänder eller vad det nu är jag har här framme....
.... här är jag kvar på persikan, det är surrr, svårt att komma igenom skalet.....
..... och här funderar jag fortfarande på hur jag ska komma igenom det tjocka skalet ....
... kanske det går om jag gör så här ....
.... eller så här, nåja det fanns ju persikosaft kvar på skärbrädan, jag flyger tillbaka dit ....
Solong på er allihop, kanske kommer jag hem till dig nästa gång, håll utkik :)
Kommentarer
Trackback
