susannmaria

Tänk att det snart har gått ett år sedan Cassie fick sina 9 valpar.

Det var en jätterolig, jobbig, spännande, underbar, och en helt fantastisk tid vi hade med våra lilla hundfamilj. Är så glad att jag fick uppleva hela perioden från att Cassie och Åke parade sig när vi var ute på en vinterpromenad den 1 mars 2009, till valpningen på Valborgsmässoafton 2009, uppfödningen, utvecklingen av valparna,  Cassies omsorg av valparna, försäljning och så vår egen Sheila som fick stanna kvar och växa upp tillsammans med sin mamma Cassie.

Cassie tar fortfarande hand om Sheila, tvättar ögon och öron osv och lär henne hur hon ska göra, även om hon inte alltid lyder och gör som Cassie vill. Det är kul att se, ibland pratar de med varann, som i kväll när Sheila hade en benbit som hon hade liggande framför nosen och Cassie låg en halv meter ifrån och brummade både högt och lågt åt Sheila. Antar att båda ville ha benet men ingen tog det, de bara vaktade det. Så hoppade Sheila upp i soffan, men benet låg kvar, och det vart lugnt ett tag, men så började Cassie sakta krypa framåt mot benet, då hoppade Sheila ner direkt och tog sitt ben.
Men då hämtade matte Cassies ben som är mycket större och då blev de nöjda båda två. Men Cassie tuggade inte utan lade benet i korgen och hoppade upp och lade sig i husses och mattes säng o sov.

De trivs iallafall jättebra tillsammans våra hundar och Sheila som från födseln bara vägde 329 g har nu växt till sig och väger 29 kg.
Nedan är några bilder från dagen då valparna föddes och några dagar framåt.









Lilla Sheila i Niclas händer :-)