Inte lätt att fånga på bild ...
... men det gjorde min fantastiska svärmor. Så söta de är ♥
Jag har länge velat fånga ett rådjur på bild som sticker upp huvudet ur vetefältet och tittar rakt mot mig. Och jag brukar faktiskt se den bilden emellanåt när jag kör förbi fälten med bilen efter att jag varit på jobbet eller handlat men då har jag ju ingen kamera i beredskap. Men kanske går min önskan i uppfyllelse någon vacker dag :)
Förra året såg jag en dovhjortsfamilj på nära håll (ingen kamera då heller) men den bilden har jag i mitt minne, man kan ju samla bilder där också, så länge minnet fungerar som det ska:)
Här har iallafall svärmor lyckats förevigad en bild på en stolt mor och hennes kid och den vita ängsullen i bakgrunden lyfter bilden ett snäpp till. Underbart ♥
Mellan hägg och syren
Jag hade tänkt göra ett inlägg nu på morgonen men jag har nu insett att jag inte hinner med det. För nu ska jag iväg till jobbet och sen är det vårruset som gäller. Jag återkommer.
Ha en bra dag så länge :)
♥
Nu är jag tillbaka. Vårruset gick jättebra och vädret var med oss trots att det blev lite kallt när vi kommit i mål och vi satt i gräset och njöt av vår picnik. Medan vi åt kom luftballongerna seglande över oss, de kommer varje år och det är så mysigt att se när de glider fram nästan helt ljudlöst. Någon gång ska jag prova att åka med :)
Hägg
Jag pratade med min vän i Västervik häromdagen och hon berättade att det var en affär där nere som alltid höll stängt mellan hägg och syren, och det låter väl smart. För mellan hägg och syren blommar det ju alltid för fullt, och då borde man ju vara ledig och passa på och njuta.
Mandelblom
Midsommarblomster
Åkerfräken även kallad rävsvans o rävrumpa
De här skotten kan man äta läste jag på nätet, så jag smakade lite på knoppen och den smakade lite som hasselnöt.
Violer, massor av violer
Storrams
Nu har jag hittat Storramsen som jag talade om i förra inlägget. Här ser man att klockorna växer 2 och 2.
Nere vid bryggan hade någon ätit jordgubbar och lämnat några kvar.
Å va härligt ♥
Sheila badar och hämtar pinnar ...
... och här kommer ...
... en stolt hund :)
Och så var det dags för skakning ...
...å lite till.
Ibland blir man nästan yr i huvudet av allt skakande.
Färdig, nu kan man njuta av pinnen ...
... och hålla koll.
Det är så härligt på klipporna och vassen som brukar vara här har inte hunnit växa till sig än.
Underbart ♥
Från klipporna går vi till åsnorna som vi brukar träffa ibland.
Den ena åsnan är så stor, visste inte att de kunde bli så här stora.
De bor så fint vid vattnet.
Fin åsna.
Blommande fruktträd ...
... och sist men inte minst den vackra underbart doftande Syrenen
Betessläppet/kosläppet
I lördags var jag och några vänner på betessläppet eller kosläppet som det också kallas.
Vi var på en gård som hette Stabby Gård och de har ca 160 - 180 kor, tror jag att de sa.
Det var jättespännande. Vi stod vid hagen och väntade på att korna skulle komma ut från ladugården för första gången i år efter en lång o kall vinter. Vi kunde höra hur de råmade och sen ...
... en stund efter utsatt tid så kom de första glada kossorna äntligen springande.
De hoppade, krumbuktade och skuttade, lekte och busade. Ja de var alldeles tossiga av lycka, äntligen är det vår igen :)
De samlades i en klunga och än så sprang de hit och än så sprang de dit :)
Ibland kom de rakt emot oss och de är ganska så stora kan jag tala om. Man är liksom inte så van vid kossor på nära håll :)
Svensk låglandsboskap (svartvita kossorna) väger ca 700 kg och ger ca 9000 kg mjölk per år.
Den här kon sa muuuuuuuuuuuu högt och länge. Jag tror det var hennes vårmu (ungefär som Ronja, när hon gör sitt vårskrik i filmen "Ronja Rövardotter") det riktigt syns på hela hennes kroppspråk hur hon tar i och vrålar ut sitt muuuuuuuuuu:)
Rasen är Svensk brun och vit boskap, hon väger ca 600 kg och ger ca 8000 kg mjölk per år. Den här korasen är vanligast i Sverige.
Undrar vad kossorna heter? Kanske Rosa, Gullspira, Flora, Gullros, Majros eller kanske Blomstra?
Skutteliskutt :)
En mjölkko vill ha det torrt och mysigt inne i ladugården. Den vill bli omhändertagen och ha mat på bestämda tider. Hon vill också bli mjölkad på bestämda tider och helst av samma mjölkare som gör på samma sätt varje gång. Och blir hon kliad på ryggen och ompysslad så att hon trivs, då blir hon troligen en snäll och rar mjölkko många år framöver.
Ner, ner, ner, nerför backen ner ... och undan går det :)
Mums, det är gott med färskt gräs, mu :)
Läste på Arlas hemsida att kossorna är flockdjur. Så när de väl kommer ut i hagen gör de upp om vem som ska vara kossornas ledare. Men den som är högst i rang vill inte alltid vara ledarkossa utan väljer ibland hellre en trygg plats i mitten av flocken. Kan gissa att det här har med det att göra :)
På radio hörde jag också att många kossor nu för tiden går fritt i ladugården på vintern, de sitter alltså inte fast som de oftast gjorde förut. Så nu kan de vara med de kor de tycker om, och rangen är redan ordnad. Men fast de vet sin plats i flocken så tycker de ändå om att busa och stångas lite när de kommer ut om våren :)
Om de här korna har suttit fast eller inte, det har jag ingen aning om.
Här är de också på gång och mäter sina krafter.
Kossan är som sagt ett flockdjur som vill vara i en grupp av kor där hon kan känna sig trygg. Så den här kossan mår nog bra på sin plats i mitten.
Här får vi se en massa korumpor och mjölkstinna juver :)
Den här kossan har en ring i nosen och vi undrade varför. På en bild lite längre ner syns den tydligare.
Kossan har ju 4 magar som vi alla har lärt oss, men vad var det nu de hette?
Jo den första heter Våmmen och rymmer ca 200 liter. Den andra heter Nätmagen, där bestäms det om maten ska idisslas eller inte. Maten bryts också ner i den här magen.
Den tredje magen heter Blandmagen och nu är fodret som en tunn soppa. Den sista magen, Löpmagen fungerar som de flesta djurs och människors magar. När så kons tarmar slutligen har tagit upp all näring den behöver så kommer det överblivna ut i form av en komocka, där bak. Den gödslar jorden och så växer nytt gräs upp som kon kan beta i sig och så är det eviga kretsloppet igång.
Vilka fantastiska djur kossorna är, helt otroligt.
Korna repar av gräset med sin långa sträva tunga. De kan inte bita av det eftersom de inte har några tänder i framtill i överkäken. Men kindtänder har de, som de mal gräset med.
På vissa ställen tycker korna inte att gräset smakar gott, de ställena kallas för rator och kan tex vara i närheten av en komocka. Hm ... jag kan förstå att de inte gillar det gräset :)
Här syns den taggförsedda ringen lite bättre. Och vi frågade en tjej varför en del kor har dessa ringar.
Då berättade hon att en del kossor är så sugna på mjölk att de inte kan hålla sig från att gå och runt och snutta på de andra kossornas spenar. Så för att förhindra det sätter de på den här ringen. När kossan sen försöker sno åt sig lite mjölk så sticks det i juvren på den andra kossan och hon tillåter då inte att hon snuttar vidare.
Ibland provar de att ta bort ringen för att se om kossan har förstått vinken och ibland har de det och ibland inte.
Här är nog också en ko som försöker sätta sig i respekt hos de andra kossorna.
Det fanns inte bara kossor på Stabby gård, vi fick också träffa några små söta lamm och deras mammor.
Barnen matade dem med gräs och passade på och klappa dem medan de åt. Visst är det gulligt :)
Här är Mamma Mu och hennes kalv. Kalven stod och slickade sin mamma på halsen, de var så söta. Titta vilken lugn och trygg blick Mamma Mu har :)
Vet inte om det här var en kvigkalv eller en tjurkalv.
Men en kvigkalv får alltid samma namn som sin mamma och först är hon som sagt kalv, sen blir hon kviga och när hon har fått en egen kalv så blir hon en ko :)
Här är Mamma Mu igen. Vet inte om de bruna kalvarna var hennes, men det var 1 svartvit och 2 bruna i hagen.
Och är de bruna en ras och de svartvita en ras så borde väl kalvarna få samma färg som mamman, eller?
Det där måste jag kolla upp.
Avsutar det här koinlägget med de här söta kalvarna, och lite mer fakta. Jag tycker det är kul och intressant att få veta lite mer om korna och deras liv, så det är därför jag skriver utav bara sjutton :)
Kalven väger ca 40 kg när den föds.
Den får råmjölk från mammas spenar den första veckan och sedan får den vanlig mjölk och så småningom foder.
När en kalv har blivit en kviga vid ca 15 månaders ålder kan hon insemineras om hon är tillräckligt stor. Hon är dräktig i drygt 9 månader och sedan får hon en egen kalv vid ca 24-36 månader. Hon börjar då producera mjölk och blir så en fulländad ko :)
En ko ger mjölk ca 10 månader efter varje kalvning. Efter 2-4 månader semineras kon igen men bonden fortsätter att mjölka henne till det börjar närma sig nästa kalvning. Då får hon mindre foder och mjölkas mindre för att hon ska sina. Att korna måste sina beror på att juvren behöver vila en stund, eftersom det sen är dags att producera ny råmjölk/mjölk till den nya lilla kalven, och till oss människor.
Ja, det verkar vara full fart på mjölkfabriken, och mycket mjölk blir det och gott är det :)
Ja, det verkar vara full fart på mjölkfabriken, och mycket mjölk blir det och gott är det :)
Jag kan också tala om att jag luktade riktigt starkt av ko när jag kom hem :) Men det var det värt, nästa år ska jag iväg igen, det var jättekul och mysigt. Kan helt klart rekomenderas. För mig ska det här bli en vårtraditon :)
Ps. Här nedan är en bild till, klippte ut den från en film som jag spelade in från betessläppet. Titta hur högt den svartvita kossan hoppar, den är så söt :) Ds.
Mycket av informationen i inlägget är hämtad från Arlas hemsida.
... och så en liten sång ....
♥ Lille ko, lille ko, lille söte koa
det var ho, det var ho, ho som sket på broa ♥
det var ho, det var ho, ho som sket på broa ♥
Ps igen! Har just fått veta av svärmor att .... jag citerar..... "När kalvar och kor kommer ut och hoppar och skuttar med svansen i luften heter det att de kesar". Har aldrig hör det ordet förr, så tack för att jag fick lära mig något nytt :)
Passa på och njut av maj månad ♥
Varje morgon i slutet av april till nu i början på maj, när jag kommer till jobbet, så njuter jag av de här vackra träden och deras miljontals blommor. Det är så härligt :)
Och man får passa på och njuta, för nu flyger blombladen så lätt så lätt med vinden vid minsta lilla pust, så snart ligger de vackra bladen som ett rosa täcke över marken och den fantastiska blomprakten är snart ett minne blott. Men man får trösta sig med att de med största säkerhet kommer tillbaka nästa vår igen, vilken tur :)
Nu doftar det av vår...
Snödroppar
Den här fina bilden fick jag av min svärmor i går. En hel tuva med snödroppar, sååå vackert :)
Stolt fjällskivling
Har hittat så många Fjällskivlingar den här svampsäsongen, men inte tagit en enda. Så när jag gick förbi de här 2 (nummer 23 och 24) för andra gången så tänkte jag att nu får de väl vara nog, och så plockade jag dem och gick hem och stekte dem på direkten. Och det var så jättegott. Mums.
Svamptider
Trattkantareller.
Svart trumpetsvamp och Tratkantareller.
Rödgul trumpetsvamp :) Den hittar jag inte så ofta, men när Niclas o jag var ute förra helgen så hittade vi en del, kul :)
Men det vi hittade mest, var "Trattisar"
Gula kantareller och Trattkantareller, eller Höstkantareller som de också kallas. Läste någonstans att det latinska namnet på den gula kantarellen, Cantharellus cibarius betyder "Liten bägare".
Rödgul trumpetsvamp på en rad.
Svart trumpetsvamp på en rad.
♥
Lite höstfägring hemma hos oss
Vildvinet står nu i vackra röda höstfärger.
Framför Vildvinet har några Vallmo etablerat sig utan min försorg, kul :) Här en luden knopp.
En utslagen Vallmo
En lite äldre Vallmo, se så vacker den är i mitten med en touch av violett.
Och här är ett utblommat exemplar, även den underbart vacker :)
Några bilder tagna från en tur på luftmadrassen
Inte bara kantareller ...
... i dag har jag också plockat smultron, det finns massor och blåbären är också på gång.
Ska mumsa på de här i kväll ♥
Ps. Sheila är en riktig blåbärsälskare, hon äter direkt från busken. Medan jag plockade de här på bilden så satt hon brevid mig och åt. Sen stannade hon kvar i säkert 10 minuter till och åt ännu mer, hi hi. Ds
Här är hon med nosen i blåbärsriset :) ♥
Ska mumsa på de här i kväll ♥
Ps. Sheila är en riktig blåbärsälskare, hon äter direkt från busken. Medan jag plockade de här på bilden så satt hon brevid mig och åt. Sen stannade hon kvar i säkert 10 minuter till och åt ännu mer, hi hi. Ds
Här är hon med nosen i blåbärsriset :) ♥
Andra skörden ...
... och nu har vi ätit kantarellsmörgåsar till lunch, det var jättegott :) ♥
Första skörden i år men inte den sista :)
Tror att det blir kantarellmacka till lunch i dag ♥
Varning för spindelmor
Här om dagen när jag skulle gå till jobbet så upptäckte jag en ganska stor spindel som kröp över golvet i sovrummet. Usch tänkte jag och hämtade ett glas som jag snabbt satte över den så den inte skulle kunna rymma.
Jag fortsatte att göra mig i ordning och glömde nästan bort den, men så hämtade jag ett hårt papper som jag förde in under glaset så att jag skulle kunna flytta ut spindeln i naturen där den hör hemma.
Jag lyfte upp ekipaget och tog mig samtidigt en lite närmare titt på spindeln .... oj tänkte jag, oj, oj oj, och hämtade kameran för att se lite bättre genom att zooma in spindeln och ta en bild, för att sedan kunna zooma ännu lite mer....
... och här nedan ser ni resultatet av vad jag fick se.
Jag kan bara säga så här .... att jag är väldigt glad för att jag såg spindelmor och fick ut henne i tid, om ni förstår vad jag menar....
Man kan ju bara ana hur det hade gått annars .... huset fullt av spindlar ..... huuuu, usch och ve o fasa ....
I glaset syns en liten spindelunge som har hoppat av ryggen på mamma spindel, men hur många sitter kvar, redo att hoppa av ... usch, jag tror inte jag vill veta, och det var ju inte någon söt spindel precis, brrrr.
Avslutar dagens blogg med en liten dagissång, tjing - tjong :)
Spindelmor har 8 ben, 6 har mamma myra.
Kossan går på klöveräng, kliver fram på 4.
Lille Per har bara 2, men han springer bäst ändå.
Ps. Måste bara skriva det här också ...
I Wikipedia står det att spindelhanen måste vara försiktig när han ska närma sig en hona för att para sig.
Spindlar har dålig syn och får honan fel signaler av hanen när han kryper över hennes nät så kan hon ta honom för ett byte istället, och äta upp honom.
Hon kan även, om hon är hungrig, äta upp hanen när allt är över och därför brukar en del hanar ta med sig en liten present i form av mat till honan, och undviker på detta sätt att själva stå på menyn. (Det var väl smart :)
Sen stod det att en del spindlar, som den här ovan tex, bär sina spindelbarn på ryggen till de har blivit stora nog att klara sig själva. Och sen, i en del fall, äter ungarna upp mamman.
Ja det är inte lätt att vara spindel verkar det som. Ds.
Jag fortsatte att göra mig i ordning och glömde nästan bort den, men så hämtade jag ett hårt papper som jag förde in under glaset så att jag skulle kunna flytta ut spindeln i naturen där den hör hemma.
Jag lyfte upp ekipaget och tog mig samtidigt en lite närmare titt på spindeln .... oj tänkte jag, oj, oj oj, och hämtade kameran för att se lite bättre genom att zooma in spindeln och ta en bild, för att sedan kunna zooma ännu lite mer....
... och här nedan ser ni resultatet av vad jag fick se.
Jag kan bara säga så här .... att jag är väldigt glad för att jag såg spindelmor och fick ut henne i tid, om ni förstår vad jag menar....
Man kan ju bara ana hur det hade gått annars .... huset fullt av spindlar ..... huuuu, usch och ve o fasa ....
I glaset syns en liten spindelunge som har hoppat av ryggen på mamma spindel, men hur många sitter kvar, redo att hoppa av ... usch, jag tror inte jag vill veta, och det var ju inte någon söt spindel precis, brrrr.
Avslutar dagens blogg med en liten dagissång, tjing - tjong :)
Spindelmor har 8 ben, 6 har mamma myra.
Kossan går på klöveräng, kliver fram på 4.
Lille Per har bara 2, men han springer bäst ändå.
Ps. Måste bara skriva det här också ...
I Wikipedia står det att spindelhanen måste vara försiktig när han ska närma sig en hona för att para sig.
Spindlar har dålig syn och får honan fel signaler av hanen när han kryper över hennes nät så kan hon ta honom för ett byte istället, och äta upp honom.
Hon kan även, om hon är hungrig, äta upp hanen när allt är över och därför brukar en del hanar ta med sig en liten present i form av mat till honan, och undviker på detta sätt att själva stå på menyn. (Det var väl smart :)
Sen stod det att en del spindlar, som den här ovan tex, bär sina spindelbarn på ryggen till de har blivit stora nog att klara sig själva. Och sen, i en del fall, äter ungarna upp mamman.
Ja det är inte lätt att vara spindel verkar det som. Ds.
Passa på och njut för snart tar maj slut!
Välkommen hem från Afrika lilla Sädesärla
I dag såg jag vår sommargäst Sädesärlan ordentligt så nu vet jag att han/hon är här.
Tyckte att jag såg den för några dagar sen, men nu vet jag säkert. De ska ju komma samma tidpunkt varje år sägs det, så nu skriver jag upp det här på bloggen så får vi se om det stämmer när han dyker upp nästa år.
Sädesärlan på bilden bor på Gotland, men han ser likadan ut, så han får vara stand in så länge :)
Ha en skön kväll i sommarvärmen ♥
Blommor i vår trädgård 21 april
Bergenia
Vitsippor
Viol, men jag vet inte vilken sort det är.
Julros
Julros, lite äldre än den förra, men ack så vacker ...
♥ GLAD PÅSK PÅ ER ALLA ♥
Rödsippa, Rosa Blåsippa eller vad den nu kan heta ..... ?
I dag har jag hittills lyckats får ihop 10 563 steg på min stegräknare. Vi har tävling på jobbet så nu är det bara att gå och gå och gå .....
På min runda hittade jag de här fina Rödsipporna, som är en variant av Blåsippan, om jag har förstått det rätt. Det finns inte många men vackra är de :)
Och här är några fina vanliga Blåsippor som växer intill en rostig spann ... ♥
Blåsippan ute i backarna står ...
Nu har hasselblomman slagit ut
Liten och vacker, men svår att upptäcka om man inte vet att den är där.
I dag har jag också sett utslagna blåsippor och vårlök :)
