susannmaria

Förgätmigej, så skir och vacker ♥

I lördags var jag och några vänner på betessläppet eller kosläppet som det också kallas.

Det var jättespännande. Vi stod vid hagen och väntade på att korna skulle komma ut från ladugården för första gången i år efter en lång o kall vinter. Vi kunde höra hur de råmade och sen ...

... en stund efter utsatt tid så kom de första glada kossorna äntligen springande.

De samlades i en klunga och än så sprang de hit och än så sprang de dit :)

Ibland kom de rakt emot oss och de är ganska så stora kan jag tala om. Man är liksom inte så van vid kossor på nära håll :)

Den här kon sa muuuuuuuuuuuu högt och länge. Jag tror det var hennes vårmu (ungefär som Ronja, när hon gör sitt vårskrik i filmen "Ronja Rövardotter") det riktigt syns på hela hennes kroppspråk hur hon tar i och vrålar ut sitt muuuuuuuuuu:)

Rasen är Svensk brun och vit boskap, hon väger ca 600 kg och ger ca 8000 kg mjölk per år. Den här korasen är vanligast i Sverige.

Undrar vad kossorna heter? Kanske Rosa, Gullspira, Flora, Gullros, Majros eller kanske Blomstra?

Skutteliskutt :)

En mjölkko vill ha det torrt och mysigt inne i ladugården. Den vill bli omhändertagen och ha mat på bestämda tider. Hon vill också bli mjölkad på bestämda tider och helst av samma mjölkare som gör på samma sätt varje gång. Och blir hon kliad på ryggen och ompysslad så att hon trivs, då blir hon troligen en snäll och rar mjölkko många år framöver.

Ner, ner, ner, nerför backen ner ... och undan går det :)

Mums, det är gott med färskt gräs, mu :)

Läste på Arlas hemsida att kossorna är flockdjur. Så när de väl kommer ut i hagen gör de upp om vem som ska vara kossornas ledare. Men den som är högst i rang vill inte alltid vara ledarkossa utan väljer ibland hellre en trygg plats i mitten av flocken. Kan gissa att det här har med det att göra :)

På radio hörde jag också att många kossor nu för tiden går fritt i ladugården på vintern, de sitter alltså inte fast som de oftast gjorde förut. Så nu kan de vara med de kor de tycker om, och rangen är redan ordnad. Men fast de vet sin plats i flocken så tycker de ändå om att busa och stångas lite när de kommer ut om våren :)
Om de här korna har suttit fast eller inte, det har jag ingen aning om.

Här är de också på gång och mäter sina krafter.

Kossan är som sagt ett flockdjur som vill vara i en grupp av kor där hon kan känna sig trygg. Så den här kossan mår nog bra på sin plats i mitten.

Här får vi se en massa korumpor och mjölkstinna juver :)

Den här kossan har en ring i nosen och vi undrade varför. På en bild lite längre ner syns den tydligare.

Kossan har ju 4 magar som vi alla har lärt oss, men vad var det nu de hette?

Jo den första heter Våmmen och rymmer ca 200 liter. Den andra heter Nätmagen, där bestäms det om maten ska idisslas eller inte. Maten bryts också ner i den här magen.

Den tredje magen heter Blandmagen och nu är fodret som en tunn soppa. Den sista magen, Löpmagen fungerar som de flesta djurs och människors magar. När så kons tarmar slutligen har tagit upp all näring den behöver så kommer det överblivna ut i form av en komocka, där bak. Den gödslar jorden och så växer nytt gräs upp som kon kan beta i sig och så är det eviga kretsloppet igång.

Vilka fantastiska djur kossorna är, helt otroligt.

Korna repar av gräset med sin långa sträva tunga. De kan inte bita av det eftersom de inte har några tänder i framtill i överkäken. Men kindtänder har de, som de mal gräset med.

På vissa ställen tycker korna inte att gräset smakar gott, de ställena kallas för rator och kan tex vara i närheten av en komocka. Hm ... jag kan förstå att de inte gillar det gräset :)

Här syns den taggförsedda ringen lite bättre. Och vi frågade en tjej varför en del kor har dessa ringar.

Då berättade hon att en del kossor är så sugna på mjölk att de inte kan hålla sig från att gå och runt och snutta på de andra kossornas spenar. Så för att förhindra det sätter de på den här ringen. När kossan sen försöker sno åt sig lite mjölk så sticks det i juvren på den andra kossan och hon tillåter då inte att hon snuttar vidare.

Ibland provar de att ta bort ringen för att se om kossan har förstått vinken och ibland har de det och ibland inte.

Här är nog också en ko som försöker sätta sig i respekt hos de andra kossorna.

Det fanns inte bara kossor på Stabby gård, vi fick också träffa några små söta lamm och deras mammor.

Barnen matade dem med gräs och passade på och klappa dem medan de åt. Visst är det gulligt :)

Här är Mamma Mu och hennes kalv. Kalven stod och slickade sin mamma på halsen, de var så söta. Titta vilken lugn och trygg blick Mamma Mu har :)

Vet inte om det här var en kvigkalv eller en tjurkalv.

Men en kvigkalv får alltid samma namn som sin mamma och först är hon som sagt kalv, sen blir hon kviga och när hon har fått en egen kalv så blir hon en ko :)

Här är Mamma Mu igen. Vet inte om de bruna kalvarna var hennes, men det var 1 svartvit och 2 bruna i hagen.

Och är de bruna en ras och de svartvita en ras så borde väl kalvarna få samma färg som mamman, eller?

Det där måste jag kolla upp.

Avsutar det här koinlägget med de här söta kalvarna, och lite mer fakta. Jag tycker det är kul och intressant att få veta lite mer om korna och deras liv, så det är därför jag skriver utav bara sjutton :)

Kalven väger ca 40 kg när den föds.

När en kalv har blivit en kviga vid ca 15 månaders ålder kan hon insemineras om hon är tillräckligt stor. Hon är dräktig i drygt 9 månader och sedan får hon en egen kalv vid ca 24-36 månader. Hon börjar då producera mjölk och blir så en fulländad ko :)

En ko ger mjölk ca 10 månader efter varje kalvning. Efter 2-4 månader semineras kon igen men bonden fortsätter att mjölka henne till det börjar närma sig nästa kalvning. Då får hon mindre foder och mjölkas mindre för att hon ska sina. Att korna måste sina beror på att juvren behöver vila en stund, eftersom det sen är dags att producera ny råmjölk/mjölk till den nya lilla kalven, och till oss människor.
Ja, det verkar vara full fart på mjölkfabriken, och mycket mjölk blir det och gott är det :)

Jag kan också tala om att jag luktade riktigt starkt av ko när jag kom hem :) Men det var det värt, nästa år ska jag iväg igen, det var jättekul och mysigt. Kan helt klart rekomenderas. För mig ska det här bli en vårtraditon :)

Ps. Här nedan är en bild till, klippte ut den från en film som jag spelade in från betessläppet. Titta hur högt den svartvita kossan hoppar, den är så söt :) Ds.

Ps igen! Har just fått veta av svärmor att .... jag citerar..... "När kalvar och kor kommer ut och hoppar och skuttar med svansen i luften heter det att de kesar". Har aldrig hör det ordet förr, så tack för att jag fick lära mig något nytt :)

Varje morgon i slutet av april till nu i början på maj, när jag kommer till jobbet, så njuter jag av de här vackra träden och deras miljontals blommor. Det är så härligt :)

Och man får passa på och njuta, för nu flyger blombladen så lätt så lätt med vinden vid minsta lilla pust, så snart ligger de vackra bladen som ett rosa täcke över marken och den fantastiska blomprakten är snart ett minne blott. Men man får trösta sig med att de med största säkerhet kommer tillbaka nästa vår igen, vilken tur :)